Politiken går inte att tänka bort från Eurovision

.

.

Foto: Sörmlands Media

Gästkrönika2021-02-21 19:34
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

“I love Belarus” sjöng den belarusiska sångerskan Anastasia Vinnikova i Eurovision Song Contest år 2011. Först skulle hon ställt upp med en annan låt – med titeln Born in Bielorussia – men tvingades byta låt efter att ett regelbrott avslöjats. Båda låtarna utgick dock från samma tema: kärleken till hemlandet. 

Ett hemland som ofta kallas för Europas sista diktatur. Sedan 1994 har landet styrts med järnhand av Aleksandr Lukasjenko, men den ordningen verkar vara i gungning. Efter valet förra året har en protestvåg svept över landet. Folk tog till gatorna för att visa sin misstro mot valresultatet, enligt vilket Lukasjenko ska ha fått över 80 procent av rösterna. 

Regimens gensvar på protesterna har varit hårt. Demonstranter, journalister och oppositionspolitiker har kallats in till förhör och vissa har fängslats. Oppositionsledaren Svetlana Tichanovskaja har gått i landsflykt. 

Nu kräver Solidaritetsfonden för kulturen i Belarus att landet ska stoppas från att delta i Eurovision Song Contest. Mot den statliga tv-kanalen BTRC riktas allvarliga anklagelser, om förföljelse av kanalens egna medarbetare.

Men från Europeiska radio- och tv-unionen, EBU, är svaret tydligt: Eurovision är en tävling utan politisk agenda. Därför kommer Belarus inte uteslutas från tävlingen, trots den allvarliga situationen i landet. 

Belarus val av bidrag till tävlingen kan dock inte sägas vara utan politisk agenda. Bandet VAL vann landets kvaltävling 2020, men efter att de uttryckt sympati för demonstranterna på Instagram meddelade BTRC att de inte längre var aktuella som representanter 2021. 

Att musiktävlingen ska vara en fredad zon – där konflikter tillfälligt läggs åt sidan för att i några timmar hitta en gemenskap bland glitter, pyroteknik och tonartshöjningar – är en fin tanke.

Balansgången mellan att vilja inkludera och bygga broar, och att legitimera diktatur eller förtryck, är inte nödvändigtvis enkel. Att Belarus tillåts delta med en max tre minuter lång låt är en sak. Samtidigt ger det dem chansen att vinna, och få stå som värdland för tävlingen nästa år. Den tanken är mer obekväm. 

Det skulle å andra sidan ge möjlighet till att öka pressen på regeringen. I någon mån är all uppmärksamhet som kan riktas mot situationen i Belarus positiv. Men då krävs samtidigt att såväl EBU som den svenska Melodifestivalen slutar låtsas som att tävlingen är helt opolitisk. 

I fall som Belarus är politiken sedan länge en del av arrangemanget. Snarare än att backa undan har omvärlden då ansvar för att se till att det politiska innehållet går i samma tonart som demokratin.


Mimmie Björnsdotter Grönkvist är fristående liberal skribent.