Den ryska armén rekryterar från fängelser. Det har varit känt länge, men ett filmklipp som kom ut för någon vecka sedan tillförde ändå något extra. Jevgenij Prigozjin, även kallad "Putins kock", talar till fångar på en av landets anstalter.
Sitt smeknamn fick han för sin närhet till Vladimir Putin och för sin cateringrörelse med bland annat leveranser till landets högsta ledning. Men han är mer känd som ägare till det privata militära företaget Wagnergruppen. På dess meritlista finns krig i Ukraina, Syrien, Libyen, Centralafrikanska Republiken och Sudan, alltid ihop med krigsförbrytelser.
I ett läge där den ryska armén börjar få problem med rekrytering blir Wagner desto viktigare. En fånge är tänkt att skriva på för att strida i sex månader. Om han överlever är han lovad frigivning. Det ligger i sakens natur att personer som är dömda till långa fängelsestraff nappar särskilt villigt.
Prigozjin berättar om en stormning som hans privatarmé genomförde i juni i Donbass med 40 fångar från en högsäkerhetsanstalt. En av dem som dödades ska ha varit 52 år gammal och ha suttit 30 år i fängelse.
Wagnerchefen klargör att sexbrott inte är ett hinder för att få anställning – och inte heller narkotikabrott, så länge man inte missbrukar själv.
De sockrade korttidskontrakten och tvångsinskrivningen av män från ockuperade delar av Ukraina räcker uppenbarligen inte till för att fylla luckorna. Man måste även sätta vapen i händerna på grova brottslingar som ännu avtjänar sina straff, varav många uppnått hög ålder, har tveksam fysisk status och ett psyke präglat av rysk fängelsesadism.
Bemanningsfrågan blir inte lättare efter den ryska panikflykten från Charkivs län. Det är en sak att skriva på för ett krig där man anfaller och erövrar, något helt annat att gå in i en armé som inte längre har initiativet och retirerar.
Krisstämningen börjar också sprida sig i det ryska samhället. Nej, ingen i toppen ångrar något. Inte officiellt, inte än. Öppen subversion inom systemet är ännu ovanlig, begränsad till mindre grupper ledamöter i stadsdelsfullmäktige i S:t Petersburg och Moskva som krävt Putins avsättning.
Viktigare är att Rysslands stora musikikon, Alla Pugatjova med 3,5 miljoner följare på Instagram, har höjt rösten mot kriget.
Ryssar i gränsområden är rädda. Belgorod, norr om Charkiv, har redan fått känna på ukrainska svarsangrepp med långdistansvapen. Få tror att Ukraina kommer att invadera med marktrupp men numera är det militärt möjligt, och det vet alla.
Efter befrielsen av områdena norr och öster om Charkiv har den ryska armén förlorat förmågan att erövra hela Donetsk län, vilket var Putins nya mål efter tillbakadragandet från Kiev, Tjernihiv och Sumy under våren. Till skillnad från de reträtterna lyckas inte ens den hovnära propagandan i stats-tv dölja att Charkiv-fiaskot är just det.
En propagandist ropar efter terrorbombningar av Ukraina. En annan efterlyser krigstillstånd och massmobilisering. En tredje talar om att det är viktigt att härda ut.
Men allt är defensivt. Rädslan är påtaglig. Ingen kan längre säga hur en seger ser ut.
Denna svaghet är ny. Och om det är något som den ryska regimen är livrädd för så är det att visa sig svag.
Alex Voronov är fristående liberal skribent och tidigare politisk redaktör på tidningen.