Nyligen undertecknade Ryssland ett avtal med FN och Turkiet om att inte hindra export av spannmål från tre ukrainska hamnar. Ukraina skrev på ett motsvarande dokument med de två sistnämnda parterna. Några timmar senare attackerade den ryska militären en av hamnarna, den i Odessa, med kryssningsmissiler.
I dagarna meddelade Ryssland att man ytterligare minskar leveranserna av naturgas till Västeuropa via Nord Stream 1. Skälen som anges är tekniska – reparationer – men alla vet att det handlar om politik.
Här har vi det alltså: Livsmedel och energi. De är de två vapen som den ryska regimen troligtvis kommer att använda flitigt den närmaste tiden. Syftet är att försvaga Ukraina och samtidigt minska omvärldens stöd till landet. Hur effektiva dessa vapen blir är upp till oss.
Flera europeiska länder har gjort sig beroende av rysk naturgas, vilket Moskva utnyttjar för att pressa Europa ekonomiskt. Inriktningen från de stora köparna nu är att fasa ut den ryska gasen genom att skifta till andra energikällor och öka sina gaslager under tiden. Ryssland försöker sabotera det senare och hoppas åstadkomma en kall vinter i många europeiska hem. Eftersom minskat utbud höjer de rörliga gaspriserna får den ryska statskassan ändå sina pengar från exporten.
Sedan tidigare har Ryssland stoppat sin gasförsäljning till flera EU-länder som vägrat betala i rubel, något som Moskva krävt för att stärka den ryska valutan och motverka sanktionernas effekt på den. Inriktningen för Europa är given – att bli fri från rysk gas. Men vägen dit kan inte göras smärtfri.
Höga priser på all energi, inte bara naturgas, och medföljande inflation, sänkt eller rent av negativ tillväxt och kalla bostäder finns med bland möjliga följder under det närmaste året. Europeiska politiker bör säga detta i klartext till sina medborgare och samtidigt våga fatta tuffa beslut. Exempelvis skulle en politik för gasransonering som undantar de tyska hushållen lägga hela bördan på landets näringsliv och ge en hårdare ekonomisk smäll till hela Europa.
Ingen bör heller inbilla sig att Ryssland har gått med på några hamnöppningar av god vilja. Ryska banker har fått undantag från EU-sanktioner för att kunna hantera betalningar för rysk jordbruksexport. Det ryktas även om kommande sanktionslättnader som ska underlätta köp av utsäde samt gödnings- och bekämpningsmedel till det ryska jordbruket.
Attacken mot Odessas hamn visar vidare att Ryssland förbehåller sig rätten att när som helst stänga hamnarna med vapenmakt. Det finns många sätt att åstadkomma det, utan att spränga allt i luften, till exempel att höja transportriskerna till en nivå där få eller inga rederier kommer att vara villiga att skeppa ut ukrainskt spannmål.
Å andra sidan visar Rysslands manövrerande runt hamnarna dels att sanktionerna mot landet har effekt, dels att Ukraina har en hel del att säga till om i frågan, diplomatiskt och militärt.
Framöver måste tyngdpunkten läggas på det sista. De ryska styrkorna bör tvingas bort från det ukrainska kustområdet – inklusive Krim – och försvagas i Svarta havet. Säkrad fred och trygghet för Ukraina betyder även säkrad livsmedelsförsörjning till stora delar av världen.
Alex Voronov är fristående liberal skribent och tidigare politisk redaktör på tidningen.