Sverige har i många år varit ett av de minst korrupta länderna i världen och så är det fortfarande. Men i takt med att brottsligheten blivit alltmer organiserad och hittat nya områden att verka på är det hög tid att ta bort skygglapparna hos många svenskar när det gäller kriminellas möjligheter att påverka stat och kommun.
”En generell välfärdsstat i kombination med en tillitsbaserad förvaltning där stora välfärdsresurser fördelas på lokal nivå, gör svenska kommuner sårbara”, konstaterar forskaren och statsvetaren Carina Gunnarson, som har skrivit rapporten ”Den sårbara staten. En forskningsöversikt om hur organiserad brottslighet påverkar stat och kommun” som nyligen presenterades vid ett SNS-seminarium.
Välfärdsbrott har blivit uppmärksammade på senare år, men det finns fler möjligheter för den organiserade brottsligheten att tjäna pengar på godtrogna svenska kommuner. Det minsta man som medborgare kan begära är därför att kommunerna med dess politiker och tjänstemän är medvetna om riskerna och vad man kan göra för att motverka dem.
De kommuner som har lokaltidningar som granskar besluten och verksamheterna borde tacka sin lyckliga stjärna i stället för att beklaga sig över besvärliga granskningar. Utan kontroll är det lätt att oegentligheter går under radarn, eller försvinner i en tystnadskultur som torde vara vanlig i kommuner där korruptionen får fäste. Tyvärr har det på många håll blivit svårare för lokaltidningen att begära ut offentliga handlingar. Det krånglas och dras ut på tiden.
Den kommunala revisionen är satt att kontrollera de kommunala verksamheterna, men revisionen är ofta väldigt svag. Sedan några år får de politiskt tillsatta revisorerna inte samtidigt sitta i kommunfullmäktige, för att de ska kunna vara någotsånär neutrala. Men vad hjälper det när det är de politiska partierna som nominerar revisorerna och kommunfullmäktige som väljer dem?
Kommunrevisionen ses dessutom ofta som en form av reträttpost så både medelåldern och mansdominansen brukar vara hög. Varken ålder eller kön är förstås relevant för själva granskningens kvalitet. Det viktigaste borde vara att revisorerna inte drar sig för att granska verksamheter och att de gör det med tillräckligt besvärliga frågor.
Tystnadskultur är en annan ingrediens som kan förstöra kommunen och göra den sårbar för korruption. Där har den högsta politiska ledningen ett stort ansvar som man inte alltid tar, av okunskap eller rädsla för att klampa in på tjänstemannaorganisationens område. Det är därför otroligt viktigt vem som är kommundirektör och att denne är en transparent och öppen person. Om motsatsen gäller finns oftast inget annat att göra än att avskeda chefen. Det är ett viktigt maktmedel som den politiska ledningen har i förhållande till organisationen.
Särskilt i mindre kommuner måste det också vara tydligt med rågångarna gentemot det lokala näringslivet. Vilket inte är så lätt där alla känner alla. Men släpper kommunen det minsta på gränserna så förflyttas normer och risken finns att brottslighet nästlar sig in. Något som på sikt kan leda till bristande tillit från invånarnas sida och därmed hota demokratin.
Katarina Erlingson är fristående centerpartistisk skribent på liberala nyhetsbyrån