S:t Eskils gymnasium i Eskilstuna, sett från "baksidan". Till vänster C-huset och till höger A-huset.
Nästan hela min gymnasietid spenderade jag i S:t Eskils C-hus. Jag hade mitt skåp och majoriteten av mina lektioner i den byggnaden. Nu har den politiska majoriteten i Eskilstuna sett till att inga fler elever ska få uppleva det.
Den första dagen på den nya skolan fick vi en rundvandring. Det var en lärare som förklarade var skolans olika byggnader låg, vilken typ av undervisning som pågick där. B, D och E huset spenderade vi relativt lite tid på. Det är nämligen rätt tråkiga tegelbyggnader som man kan hitta lite vart som helst i skol-Sverige.
Det som var mer intressant var A- och C-husen – de två riktigt ikoniska byggnaderna som ligger bredvid varandra. A-huset känner alla Eskilstunabor igen. Det är det mest ikoniska av dem alla. Den stora, ståtliga byggnaden sträcker sig upp i himlen och dominerar den delen av Eskilstunas horisont. För några månader sedan var majoritetens plan att den byggnaden skulle styckas av från verksamheten.
C-huset på S:t Eskil sett från Västermarksgatan. Till höger skymtar hus B.
Efter ett stort motstånd tvingades gymnasienämndens ordförande Muhammed Tahsin (M) att retirera – nästan lika fort som han lade fram förslaget. Ett så stort ilskeutbrott från Eskilstunabor är ovanligt, det tondöva förslaget träffade helt klart en nerv.
Men när han någon månad senare går fram med att den mest anrika byggnaden av dem alla, C-huset, nu ska rationaliseras bort så är motståndet inte i närheten lika stort. Var det kanske planen från början? Efter hotet att rycka bort A-huset så känns nog faktiskt vad som helst som en lättnad för både personalen och eleverna på skolan.
Men hot om att bli av med byggnader är långt ifrån det första som majoriteten och förvaltningen utsätter S:t Eskils för. Man har under lång tid systematiskt skalat bort och lagt ner linjer på skolan. Man svältföder den sakta men säkert. Sedan använder man bristande antal elever som svepskäl för ytterligare nedskärningar. Det är inte vackert.
I en tid där elevunderlaget stadigt minskar är det inte märkligt att storleken på den kommunala gymnasieskolan också behöver göra det. Vi kan se att de andra kommunala skolorna också har behövt göra nedskärningar och blivit av med linjer. Men de kommer inte i närheten av det frontalangrepp som S:t Eskils har behövt utstå.
Muhammed Tahsin (M), bedriver ett krig mot S:t Eskils gymnasium. Det är den skolan som är förstahandsval när majoriteten ska komma med den stora köttyxan och skära ner på Eskilstunas skolor.
Majoritetens paroll om att prioritera lärare framför lokaler är i grund och botten rimlig. Men den väcker frågan, varför startade man ytterligare en gymnasieskola, och band upp sig med långa och dyra hyresavtal, när det avtagande elevunderlaget var precis runt hörnet? Hur är det möjligt att tänka så kortsiktigt?
Lösningen är rätt uppenbar. Lägg ner Zetterbergsgymnasiet, svälj stoltheten och erkänn att man gjorde en felbedömning. Zetterbergs rankas som näst sämst i kommunen, medan de andra tre kommunala skolorna utgör topp tre i kommunen. Det är en relativt liten skola som ändå bara utgörs av linjer som kannibaliserats från de andra tre kommunala skolorna.
Att man sitter fast i ett dyrt hyreskontrakt i år framöver är ett svårare problem att lösa, men definitivt inte omöjligt. Det är attraktiva, rymliga lokaler mitt inne i stan vi pratar om. Det bör gå att fylla upp med annan verksamhet.
Visste man inte bättre skulle man kunna tro att Socialdemokraterna och Moderaterna har bestämt sig, S:t Eskils gymnasium ska bort, kosta vad det kosta vill.
Jonathan Törnstrand är återkommande gästkrönikör på ledarsidan och ordförande för Luf Sörmland