Sveriges arbetskraftsinvandring är orimligt liberal menar Lisa Nåbo, förbundsordförande för Socialdemokraternas ungdomsförbund, SSU, i en debattartikel i Aftonbladet (17/3). Svenska löner dumpas och svenska arbetare konkurreras ut samtidigt som utländska arbetare utnyttjas som slavar i dagens system, menar hon. Medicinen som föreslås är återinförd arbetsmarknadsprövning, stopp för spårbyten och krav på kollektivavtal och heltidsanställning.
Visst finns det avarter som behöver stävjas, cyniska arbetsgivare som nyttjar systemet och utländsk arbetskraft som far otroligt illa. Problematiska upplägg, som så kallad "brukarimport" där familjer med barn med funktionsnedsättning hamnar i beroendeställning till assistansbolag. Att rädsla för att utvisas försvårar upptäckten av missbruket då arbetstagaren är beroende av arbetsgivaren, är som Nåbo påpekar mycket riktigt ett problem.
Att lönekravet på 13 000 kringgås av vissa arbetsgivare genom att kräva att en del av lönen återbetalas kontant är också oacceptabelt. Ökad tillsyn och kontroll behövs, så att reglerna som är på plats faktiskt efterföljs. Redan i dag ställs krav på att arbetsvillkoren ska vara i linje med praxis på den svenska arbetsmarknaden. Men det är inte alltid det levs upp till i verkligheten.
Allt för stark medicin riskerar dock att göra mer skada än nytta, och här är SSU tyvärr i gott sällskap. Många av punkterna och argumenten de för fram är precis den politik som moderpartiet Socialdemokraterna driver. Inte särskilt oväntat i sig, förslagen är klassisk facklig protektionism och i linje med LO:s åsikter i frågan. Mer oväntat är hur Moderaterna, som var med och införde det nuvarande liberala systemet, under de senaste åren svängt mot förespråkandet en hårdare linje – visserligen inte arbetsmarknadsprövning, men ett högt ställt lönekrav på 85 procent av medianlönen, cirka 27 000 kronor. De vill även stoppa möjligheten till spårbyte, det vill säga att asylsökande kan växla och i stället söka om arbetstillstånd för att få stanna i Sverige.
Sveriges två största partier säger nu i kör: svenska jobb ska i första hand gå till Sveriges arbetslösa. En retorisk blinkning till väljare som gått till Sverigedemokraterna. Men också ett katastrofalt feltänkande, då stoppad arbetskraftsinvandring inte nödvändigtvis leder till att svenska arbetslösa faktiskt tar jobben i stället. Det missar även att arbetsmarknaden inte är något nollsummespel. Antalet jobb ligger inte på en fast nivå utan fler jobb kan skapas. I de flesta fall är arbetskraftsinvandringen dessutom av tillfällig karaktär: en rapport från Almega visade ifjol att åtta procent av de som arbetskraftsinvandrat mellan 2008 och 2019 fick permanent uppehållstillstånd – i genomsnitt 1 500 personer om året.
Sverige blir rikare av att folk vill komma hit och arbeta, oavsett om det är under en kortare eller längre tid. Det bidrar till tillväxten – för att tala med moderater – och är som Almegarapporten visade en vinstaffär för välfärden, vilket sossar bör uppskatta. Visst finns det problem som behöver lösas, men det går att göra utan en ovärdig retorik som ställer svenska och utländska arbetares intressen mot varandra.
Mimmie Björnsdotter Grönkvist är fristående liberal skribent.