Är för eller emot djupförvaret detsamma som att vara för eller emot kärnkraften? Det verkar onekligen så när Miljöpartiet i regeringsställning gör vad man kan för att fördröja beslutet om djupförvaret och när en enig opposition trycker på för godkännande med hot om misstroendevotum. Samt när S-regeringen slutligen säger ja för att undvika att kärnkraften blir en valfråga.

I perspektivet att avfallet måste lagras i 100 000 år innan radioaktiviteten minskat tillräckligt är det naturligtvis märkligt om allt måste ställas på sin spets under några år kring 2020. Men å andra sidan börjar mellanlagret av avfall att bli fullt och det är dags att bestämma sig för en lösning. Dessutom har frågan redan diskuterats i 50 år, och kan säkert diskuteras i 50 år till utan att alla experter blir helt överens.

Det svenska systemet för miljöprövningar har ett gott syfte men är också lätt att utnyttja politiskt. Det visas inte bara av djupförvarsprocessen, utan också av den aktuella prövningen av kalkbrytningen på Gotland och snart sagt för varje bygge som ska uppföras i landet. Det är lättare att vara emot än att vara för. Allra lättast är det att förhala och fördröja processer.

Kraven ska vara höga, men den politiska uppgiften är alltid att göra en sammanvägning av olika intressen. Det görs varje dag överallt i världen. Finland var betydligt senare in i processen om sitt djupförvar, men om tre år är det färdigbyggt. Frankrike, USA och Spanien fortsätter att lagra avfallet ovan jord. Sverige är unikt, på gott och på ont. I dag sätter vi i alla fall ned foten och kan komma vidare med förvaringen av använt kärnbränsle.

Det finns flera positiva konsekvenser med slutförvaret i Östhammars kommun. Mera jobb och en positiv utveckling i hela Nordupplandsregionen är en sådan. Tryggare ramar kring den nuvarande kärnkraften och bättre förutsättningar för ny fossilfri elproduktion är en annan. Ingen kommer dock att bygga nya reaktorer bara för att avfallslagringen är löst. Om kärnkraft blir en del av lösningen av klimathotet blir den det på egna meriter.

Skälet för att säga ja är ett annat. Det är att man inte kommer längre. Prövningen kommer dessutom att fortsätta under hela seklet, fram tills att förvaret är fullt och bränslet ska kapslas in. Då kommer man att veta betydligt mer om hållfastheten för den inneslutande kopparn och leran. Kanske har det vid den tiden blivit vanligare att fatta politiska beslut som ska hålla i 25 000 mandatperioder. Den som lever får se. 

Johan Rudström är ledarskribent på Upsala Nya Tidning (lib).