Konsumtion och frosseri har alltid varit synonymt med svenska högtider. Julklappar ska köpas och påskägg fyllas, snapsen ställas på midsommarbordet. Sveriges nationaldag är dock den svenska konsumismens sorgebarn.
Visst ordnas det en del trevliga flaggparader där man kan få lyssna på en och annan mello-artist och applådera åt eldsjälarna i bygdens folkdansgille (som för övrigt aldrig får tillräckligt med uppskattning), och visst jublar man inombords över att vi har tagit tillbaka flaggan och nationalsången från högerextremisterna, men många andra högtiders själva livsluft –kommersen – lyser med sin frånvaro.
Det är säkert en och annan som tycker att det är bra att den 6 juni inte är sönder-kommersialiserad. Men vad säger det egentligen om ett land att befolkningen bränner mer pengar på Alla hjärtans dag än på sin egen nationaldag?
Det är i princip tjänstefel av alla branschorganisationer inom handel, besöksnäring, kultur och livsmedel att de inte har hittat på något. Inte ens branschorganisationen Svensk handel, som i princip undersöker konsumtionsmönstren på varenda svensk temadag, gör några beräkningar inför eller efter nationaldagen.
I våra grannländer har man däremot lyckats väl med både kommers och traditioner. I Norge, till exempel, säljs 30 miljoner glassar och 20 miljoner varmkorvar den 17 maj. Det beror givetvis inte bara på att glass och varmkorv är gott. Det beror på att korv- och glasstillverkarna använder dagen som draglok för försäljningen.
Detsamma gäller i Finland, där det länge varit tradition att tända två ljus i sitt fönster på nationaldagen den 6 december. Givetvis var det något geni som kom på att ljusen skulle vara blåvita, och resten är en självklar del i finsk kommersiell historia.
Konsumtion i samband med högtider behöver heller inte vara överdriven eller ohållbar. På midsommar plockar vi fortfarande vilda blommor och äter billig sill.
Nationaldagen är obruten mark för varenda lobbyorganisation i Sverige, ändå är det ingen som försöker ta dagen i anspråk. De enda i Sverige som gjort ett ärligt försök är, numera nedlagda, Frukt- och grönsaksfrämjandet som utlyste en tävling för svenska konditorer för 30 år sedan där de fick skapa en egen nationaldagsbakelse.
Att skapa traditioner och ritualer tar tid och kräver kontinuitet. Just därför är det hög tid för näringslivet att ta tag i saken och hitta på något. En högtid som inte omsätter några pengar alls skapar lägre incitament för både företag och kommuner att se till att människor rör sig ute på gator och torg.
I stället väljer en miljon svenskar att titta på nationaldagsfirandet på Skansen på tv. Inget ont om evenemanget, eller sändningen som sådan. Men vi måste kunna enas om det deprimerande i att en tiondel av Sveriges befolkning sitter inomhus och glor på tv i stället för att fira ute i försommarkvällen; att vi lever i ett fritt land som inte har befunnit sig i krig på 200 år.
Johanna Högström Schreiber är fristående liberal skribent på Liberala Nyhetsbyrån