Det psykiska våldet kallas ibland för det osynliga våldet. Det lämnar inte ärr och blåmärken på kroppens utsida som fysiska kränkningar, men att regelbundet utsättas för glåpord, bli utfryst, hotad eller andra psykiska angrepp kan vara lika farligt för hälsan.
Konsekvenserna blir ofta ångest, depression, trauma eller till och med suicid. Detta våld måste tas på större allvar, inte minst när det gäller barn. Psykisk misshandel föregår ofta fysiska övergrepp och eskalerande våldsutsatthet.
Ett tragiskt exempel är åttaåriga Tintin som misstänks ha mördats av sin pappa i början av året under umgänge som tingsrätten tilldelat fadern. Modern hade vädjat om att sonen inte skulle träffa sin far – åtminstone inte utan övervakning. Farhågor fanns att Tintin skulle föras utomlands och socialtjänst, skola och polis varnade för att pojken visade tydliga tecken på oro inför kontakt med pappan.
Förra året larmades polis till moderns adress, då fadern skrikit och bankat på hennes dörr. I en anmälan skriver polis att Tintin grät och inte vill följa med sin far: ”Han säger att pappan sagt att mamman är ett byte och han är ett lejon och det är synd att det inte är på riktigt för att man inte får döda människor” (SVT 14/1).
Polispatrullen kände stor oro och kontaktade socialjouren som bedömde att de inte kunde göra något med anledning av umgängesdomen. Ett år senare hittas Tintin död i ett badkar i sin pappas bostad.
Förhoppningsvis är en juridisk förändring på väg när det gäller mental misshandel. För närvarande bereds ett lagförslag om att en ny, särskild brottstyp, som tar sikte på psykiskt våld införas i brottsbalken.
Utredningen ”Straffansvar för psykiskt våld” (Ds 2022:18) bedömer att psykiskt våld inte till fullo fångas upp av nuvarande lagstiftning och praxis. Utredningen hänvisar till studier som visar att psykiska attacker mot barn har lika förödande konsekvenser som fysiska och sexuella övergrepp men att detta våld har fått liten plats i forskningen.
Samtidigt riskerar skarpare lagstiftningen att bli ett slag i luften för många barn om inte förutsättningarna för socialtjänsten förbättras.
En aktuell kvalitativ intervjustudie om socialsekreterares möjligheter att arbeta med psykiskt våld mot barn tyder på det. Undersökningen ingår i ett färskt examensarbete i socialt arbete från Stockholms universitet. Socionomstudenterna Cassandra Björk och Carina Finnström har intervjuat socialsekreterare som utreder barn under 11 år som misstänks utsättas för våld inom familjen.
Socialarbetare vittnar om en arbetssituation som plågas av ständig stress, personalbrist och hög arbetsbelastning. Utredarna upplever att det psykiska våldet, som ofta existerar parallellt med fysiska övergrepp, är svårt att bevisa.
Barn står i starkt beroendeförhållande till föräldrar och våldet kan vara normaliserat. Det krävs tid, tillit och tålamod för att få barn att öppna sig. Resultatet blir att pressade socialsekreterare prioriterar att utreda fysiska övergrepp som är lättare att dokumentera.
Om rättsstaten Sverige har ambitionen att göra det psykiska våldet synligt räcker det inte med skarpare lagstiftning. Socialtjänsten måste få arbetsro och inte bara ägna sig åt att släcka akuta bränder.
Jenny Sonesson är fristående liberal skribent på Liberala Nyhetsbyrån