Borgerliga politiker har alltid känt av ett underläge inför den yttersta makten, att regeringskansliet är ”fientlig mark”. Efter valet 1976 talades det om ”en skog av röda nålar” i kansliet, en följd av 44 års obrutet socialdemokratiskt maktinnehav.
Inför valet 2006 hade den nybildade alliansen ett grundmurat politiskt självförtroende, men fruktade samtidigt valvinsten. ”Det går förstås inte att behålla chefer … som arbetar för att genomdriva en socialdemokratisk politik”, skrev KD-ledaren Göran Hägglund (DN Debatt 29/1 2005). En granskningsgrupp (15/3 2006) talade om ”en stat där partibok i praktiken är nödvändig”.
Eventuella nålar och partiböcker har säkert förpassats till byrålådan vid det här laget och det är omöjligt att veta till vilken del ”den socialdemokratiska staten” är sann eller mer av en mytbildning. De som hävdar att det ligger någonting i begreppet fick i alla fall vatten på sin kvarn efter det rekordjämna valet 2018. Ett upprop undertecknat av 261 tjänstemän på UD uttryckte stark oro för en kommande regering där SD hade någon form av inflytande.
Vill statsminister Ulf Kristersson (M) ta revansch och åstadkomma vad varken Fälldin, Bildt eller Reinfeldt lyckades med, ett regeringskansli som lutar åt samma håll som regeringen det tjänar? Är det vad som ligger bakom de nya lönedirektiv som DN avslöjade för två veckor sedan, att ”särskilt uppmärksamma skickliga medarbetare” som bidrar till ”genomförandet av sina politiska prioriteringar som de kommer till uttryck i regeringsförklaringen och Tidöavtalet”?
Självklart vill regeringen prioritera sin egen politik, vilket kan göras på tusen olika sätt, med nyrekryteringar, befordringar, tjänstebeskrivningar och olika viktfördelning mellan avdelningarna. Var det bara ett simpelt misstag att ta upp Tidöavtalet i skrivningarna? Ingen vet. HR-direktören svarar inte på frågor. Kristersson, som KU-anmälts av oppositionen, skulle enkelt kunna klargöra att man inte efterfrågar medarbetarnas politiska ståndpunkter. Han säger i stället, vid en frågestund i riksdagen: "Jag är övertygad om att förvaltningen sköter detta som den ska" (NSD 7/12). Och att "KU får titta på detta" (DN 13/12).
Förslaget om lönerna ”riskerar att leda till en politisering av de cirka 5 000 opolitiska tjänstemännen i regeringskansliet”, skriver tre statsvetare på SvD debatt (12/10). Så är det och det sker alltså både öppet och helt i onödan. ”Amatörer”, muttrar kanske en och annan gammal sosse. Kraven på tjänstemännen ska ju vara underliggande och tas för givna, men de får absolut inte under några omständigheter sättas på pränt!
Johan Rudström är ledarskribent på Upsala Nya Tidning (lib). Texten är tidigare publicerad där