Karl Rydå: I skolan måste man kunna svenska

Det märks att skolminister Lotta Edholm (L) har en bakgrund som skolpolitiker i Stockholms stad. Både hennes sätt att se på skolans problem, hur hon argumenterar och de lösningar hon föreslår är tydligt präglade av hennes tid som skolborgarråd, det vill säga kommunalråd med ansvar för skola och utbildning. Och det smittar även av sig på partiledaren Johan Pehrson.

När Pehrson i onsdags i sitt jultal presenterade ett antal förslag för att stärka nyanlända barns och ungdomars språkkunskaper var det således som om han sufflerades av Edholm.

De två reformer som presenterades hade nämligen något otvetydigt Stockholmsfolkpartistiskt över sig. Särskilda lovskolor är något som man länge har haft i huvudstaden. Twisten nu är att det handlar om obligatoriska språklovskolor för nyanlända. Obligatoriet motiveras av att många elever som är i behov av att stärka sina språkkunskaper tackar nej till de frivilliga lovskolor som erbjuds av många kommuner. Och att de därför halkar efter i skolan – inte bara i svenska, utan i flera andra ämnen.

Det andra förslaget är också en gammal liberal ögonsten, obligatorisk (språk-)förskola från två år för barn som inte får med sig svenskan hemifrån. Redan för fem år sedan föreslog partiet det. Nu ska alltså både förskolan och lovskolan in i kommande utredningar, enligt Pehrson, för att sedan på sikt bli verklighet.

Obligatoriet kan förstås skorra, särskilt vad gäller förskolan och lovskola i den händelse eleverna inte längre omfattas av skolplikten. Så förslagen mår bra av att utredas grundligt.

Däremot är det en vällovlig ambition, att stärka det svenska språket hos nyanlända och barn som växer upp i starkt segregerade miljöer. Den nyss presenterade Pisa-rapporten som togs upp i en gästkrönika härom veckan (8/12), visade tydligt hur avgörande elevernas bakgrund är för att de ska lyckas i skolan. PIRLS-studien från i våras visade detsamma: Det är eleverna som inte har med sig svenskan hemifrån som presterar sämre. I Pisa handlade det om elever där minst en förälder var född utomlands, i PIRLS om elever där landets huvudspråk inte talades i hemmet.

Den svenska skolan är oerhört tudelad, med en grupp som står sig väl i internationell konkurrens och en som inte gör det. Det innebär sannolikt att det krävs riktade, snarare än generella, åtgärder för att förbättra likvärdigheten. Och det är just vad Liberalerna nu föreslår. Att det sedan både är obligatoriskt och en smula stockholmskt, behöver faktiskt inte vara en nackdel.

Karl Rydå är ledarskribent på Upsala Nya Tidning, där texten tidigare varit publicerad