I november lättade USA på sin reseavrådan till Ukraina. Det amerikanska utrikesdepartementet sänkte risknivån från den högsta som är nivå fyra – ”res inte” – till nivå tre – ”ompröva resan” – för nio ukrainska regioner i den västra delen av landet. Det gäller länen Volyn, Lviv, Ivano-Frankivsk, Tjernivtsi, Ternopil, Rivne, Chmelnytskyj, Zjitomyr och Transkarpatien.
Storbritannien har likaså vid tre tillfällen i år successivt mildrat sin reseanvisning. Nu gäller rådet att undvika icke-nödvändiga resor till länen Transkarpatien, Ivano-Frankivsk, Ternopil, Tjernivtsi och Lviv. Samma sak gäller Volyn, Rivne och Zjitomyr förutom en femmilzon där de tre gränsar till Belarus. För det området liksom för övriga Ukraina gäller ”res inte”.
USA:s och Storbritanniens något mer finkalibrerade reseanvisningar hör dock till en minoritet. De allra flesta stater, inklusive Sverige, är fortsatt strikta och avråder från alla resor till hela landet samt uppmanar sina medborgare som är i Ukraina att åka därifrån. Det är djupt olyckligt.
Det svenska förhållningssättet går på sätt och vis att förstå. Ukraina befinner sig i ett krig där Ryssland med täta mellanrum skickar missiler och drönare över ett stort område. Hundratusentals ukrainare är döda, miljoner har blivit flyktingar, ekonomin har fått en knäck, fattigdomen har brett ut sig.
Men är det livsfarligt alltid och överallt? Nej. Det gäller att ha med sig två perspektiv.
För det första kom UD:s reseavrådan på plats 12 februari 2022. Den var ett rimligt förhållningssätt till situationen på våren det året. Ryska markstyrkor höll på att omringa Kiev och såg ut att kunna skära av huvudvägarna västerut. Ryska bombplan flög i hela Ukrainas luftrum. Det fanns en risk för att svenska medborgare kunde bli fast utan möjlighet att ta sig ut.
I dag är säkerhetsläget i större delen av landet ojämförligt bättre. Ryska plan vågar inte flyga in på ukrainskkontrollerat territorium. Missilfaran i flera delar av Ukraina är mycket låg. Kriget är mer intensivt men också mer geografiskt koncentrerat till frontområdet.
För det andra: En förändring från strikt reseavrådan till, säg, det amerikanska eller brittiska förhållningssättet är inte att säga att det är fritt fram. De allra flesta svenskar har fortsatt inget i Ukraina att göra och även de som har legitima ärenden i landet bör hålla sig borta från många platser.
Det finns samtidigt en hel del personer i svenska staten och civilsamhället, inklusive näringslivet, som har intressen att bevaka i Ukraina och skulle tjäna på mer verklighetsnära reseanvisningar. Det är enorm skillnad mellan riskerna i Uzjhorod vid den slovakiska gränsen och i Cherson som ligger på fronten.
Men UD:s avrådan från alla resor till hela Ukraina likställer de två. Det sätter de allra flesta reseförsäkringar ur spel och gör Ukraina betydligt mer stängt för svenska ögon och öron än vad det hade behövt vara.
Märk väl att Migrationsverket i sitt senaste rättsliga ställningstagande klassar det urskillningslösa våldet i Ukraina på mycket låg nivå i tolv län (av 25) och ser inget sådant våld alls i två län.
Det är dags att UD tar en ny titt på detta och justerar sin reseavrådan. Det måste finnas utrymme för nyanser och för större svensk närvaro i Ukraina.
Alex Voronov är fristående liberal skribent på Liberala nyhetsbyrån och tidigare politisk redaktör på tidningen.