Gästkrönika
Torsdagen den 21 november föll den första snön här i Kiev och det rätt ordentligt. Staden drabbades av en trafikinfarkt utöver det vanliga. November är vädermässigt speciell tid i Ukraina där skillnaden mellan klimatzonerna framträder tydligt. Som nu. Medan Kiev, Charkiv och andra platser i nord och nordöst har snöslaskig vinter så är det motsvarande svensk högsommar nere vid Svarta havet. Väderprognosen lovar 26 grader i Odessa till helgen.
Men medan folk i Sverige ser fram emot en vit jul, hoppas ukrainarna på en mild vinter i hela landet. Gärna som förra året, men helst så varm som möjligt. De högre temperaturerna skulle minska påfrestningarna på el- och värmesystemet medan lervällingen skulle bromsa upp de avancerande ryska trupperna i öst.
Ryssarnas framryckning skiljer sig visserligen rätt mycket från den som finns i alla försvarsmakters manualer. Kriget har förbrukat mycket resurser och drönarna har förändrat villkoren. Det är mer krypande infanteri än stora mekaniserade anfall.
Men väglaget har likväl stor påverkan på truppers rörlighet och logistik.
Onsdagen 20 november var dessutom en egendomlig dag i Kiev. Den som likt undertecknad satt instängd med koncentrerat skrivjobb, utan mycket surfande på nätet, märkte inget särskilt. Många av de som följde nyhetsrapporteringen var däremot uppjagade.
USA stängde tillfälligt sin ambassad på grund av förhöjd risk för massiv rysk missilattack mot huvudstaden. Amerikanska medborgare uppmanades att vara särskilt vaksamma och följa de ukrainska myndigheternas instruktioner. Åtminstone Spanien, Italien och Grekland gjorde likadant.
Den amerikanska ambassaden återupptog visserligen sin verksamhet på onsdagseftermiddagen men många i Ukraina och på andra håll i världen hann bli ordentligt stressade. De ukrainska sociala medierna fylldes av diskussioner om att något väldigt allvarligt skulle inträffa vid det ena eller det andra klockslaget.
Inget extraordinärt hände och president Volodymyr Zelenskyj påtalade i sin kvällshälsning vikten av att ukrainarna är vaksamma, söker skydd vid flyglarm men samtidigt varken drabbas av eller bidrar till panik.
Detta är onekligen en lärdom som till och med ett land som upplevt nästan tre år av fullskaligt krig tvingas lära sig igen och igen: Man blir härdad bara till en viss nivå. Rädslan försvinner inte. Det ger utrymme för informationspåverkan där budskap och hotbilder kan planteras och leva sitt eget liv.
Med det inte sagt att hotet som amerikanarna reagerade på inte var verkligt. Men det är samtidigt viktigt att som myndighet och individ hitta beteendemönster som inte förvärrar den skada som fienden försöker orsaka. Psykisk misshandel av ukrainarna är precis det som Ryssland ständigt ägnar sig åt.
Under tiden har ukrainarna använt sitt nyvunna tillstånd att slå med västvapen längre in i Ryssland. I dagarna har man attackerat ryska mål med både amerikanska markbaserade ballistiska missiler och brittisk-franska flygburna kryssningsrobotar. Dessa nya möjligheter är ingen ukrainsk silverkula i kriget, men de ger Ukraina större manöverutrymme.
När det gäller diverse ryska hot om förödande svarsåtgärder kan ukrainarna bara bita ihop och fortsätta. ”Keep calm and carry on” som britterna sa 1939.
Alex Voronov är fristående liberal skribent på Liberala nyhetsbyrån och tidigare politisk redaktör på tidningen