Lösningen som kom till stånd för tre veckor sedan, med hjälp av FN och Turkiet, är förstås bättre än total blockad. Nu finns tilltänkt säkra korridorer ut ur tre hamnar runt Odessa för utförsel av ukrainska jordbruksprodukter. Ryssland har gått med på att släppa fram båtarna i utbyte mot lättnader av sanktioner mot det egna jordbruket.

Hur mycket hjälper det Ukraina och världens livsmedelsförsörjning? Kommer fraktfartygens ägare att vilja och kunna skeppa ut vete, majs, solrosolja och annat i tillräcklig omfattning? Svaret är att vi ännu inte vet. De båtar som hittills gjort resan mellan de ukrainska hamnarna och Turkiet och vidare färd, har i huvudsak varit sådana som suttit fast i Ukraina sedan februari och behövde ta sig ut oavsett.

I övrigt står rederierna knappast på kö för att göra jobbet, och hela upplägget präglas av stor osäkerhet. Många försäkringsbolag vägrar sälja försäkringar för frakt i krigsområde. De som gör det tar ut mycket höga premier. Uthyrare av fartyg har höjt sina hyror flerfaldigt jämfört med fredstid.

Enligt överenskommelsen kontrolleras fartygen i Istanbul, både på in- och utvägen från Svarta havet, för frånvaro av vapen och stöldgods. Även det kostar tid och pengar. Alla risker som fanns före avtalet om hamnarna finns kvar i en eller annan form. Ryska missiler kan komma flygande. Båtar kan gå på minor eller åter bli instängda i hamnarna. Ryssland kan när som helst orsaka allt detta.

En ukrainsk exportör berättar för mig att han hittills inte sett något intresse från de stora rederierna. Det är nu bara mindre aktörer, med mindre kapacitet, som vågat sig in. Det handlar om små fartyg på mellan 10 000 och 50 000 ton, i stället för 100 000 och 150 000 ton som tidigare trafikerat de ukrainska hamnarna.

Svårast är läget för dem som befinner sig i leveranskedjans yttre ändar. Slutkonsumenterna får höga matpriser och, i länder som importerat mycket från Ukraina, varubrist. De ukrainska lantbrukarna tvingas sälja sin produktion mycket billigare än annars på grund av överutbud i Ukraina och de förhöjda transportkostnaderna hos exportföretagen.

Vid sidan av svårigheterna med jordbruksexporten finns ett bredare problem. Rysslands invasion och havsblockad har helt stoppat annan hamnimport, exempelvis av vissa insatsvaror till industrin. Och överenskommelsen gäller enbart jordbruksprodukter.

Att förhandla med Moskva är en nödlösning i brist på alternativ på kort sikt. Den enda långsiktiga lösningen är dock att Ukraina återtar kontrollen över sitt kustområde. Det betyder att vinna kriget. I det ingår att befria Krim – beröva Ryssland flottbaser för operationer mot de befintliga ukrainska hamnarna samt att få tillgång till dem på halvön.

Det hänger i sin tur på att västländerna förser Ukraina med bistånd, militär träning och rätt vapen i tillräcklig mängd. Det är även på sin plats att ta bort dagens villkor att inte använda de mest effektiva västvapnen till att angripa mål på ryskt territorium. Om den militära hjälpen till Ukraina förblir uthållig är allt möjligt.

Alex Voronov är fristående liberal skribent och tidigare politisk redaktör på tidningen.