Omvärldens stöd är avgörande för Ukrainas försvar. Och bland alla stödtyper är det amerikanska militära biståndet centralt. USA har de djupaste fickorna, de största vapenlagren, några av de bästa vapensystemen och är som land den främsta ledaren som driver på andra biståndsgivare.
Men USA har även ett i flera avseenden dysfunktionellt politiskt system. Mekanismer som är tänkta att vara maktbalanserande leder till återkommande kriser och kortslutning av systemet. Dit hör budgetprocessen. Kongressens oförmåga att under sommaren och hösten på ett smidigt sätt anta ett dussin utgiftslagar skapar ett hot om tillfällig nedstängning av flera myndigheter.
Det är vad som hänt nu – med konsekvenser för Ukraina. I avsaknad av en permanent lösning har kongressen antagit en övergångsbudget som ger lagstiftarna några veckor för att komma överens. Men detta dokument saknar de sex miljarder dollar som varit reserverade för Ukraina i militärt stöd.
Vita huset och båda partierna i kongressen försäkrar att de ska hitta en lösning för att frigöra dessa medel. Men motkrafterna är starka. De aktörer i det republikanska partiet som till varje pris vill pressa ner statens utgifter, vilket låste processen nu, sätter Ukrainabiståndet i farozonen. Avsättningen av den republikanske talmannen Kevin McCarthy i representanthuset på tisdagen är ytterligare en försvårande omständighet.
Även om presidenten och lagstiftarna löser problemet denna gång blottar debaclet en svag punkt i den allians som Ukraina förlitar sig på. USA:s ekonomiska stöd till landet kan komma i kläm dels till följd av den hårda politiska polariseringen som spetsas till inför presidentvalåret, dels på grund av en allmän krigsutmattning i den amerikanska opinionen. ”Vi är för Ukraina, men varför ska vi betala så mycket år efter år”, låter en uppfattning som kan växa sig starkare och gödas av populistpolitiker som Donald Trump.
Sett till amerikanska säkerhetsintressen är den ståndpunkten inte logisk. Ukrainapengarna är god affär för USA. Under det fullskaliga kriget har man bistått Ukraina med 47 miljarder dollar samt 30 miljarder i annat stöd. Den militära delen är respektingivande men utgör ändå bara sex procent av USA:s årliga försvarsbudget.
Till det modesta priset, och utan att förlora amerikanska liv, har man bidragit till att mala ner en stor del av Rysslands armé så att den tills vidare inte kan hota USA:s allierade i Europa.
I grunden är detta samma krig, mot samma motståndare, som USA och andra västländer förberett sig för i många år. Den ryska imperialismen tar det som den kan ta. Genom avskräckande försvarsförmåga och bistånd till Ukraina har vi kunnat stoppa den längre österut.
Men vi kan inte lita på att den typen av logik håller hela vägen i amerikansk politik där vad som helst kan hända, med Donald Trumps återkomst på presidentposten som ett värsta scenario. De senaste turerna i USA bör i stället öka beslutsamheten i Europa att öka stödet till Ukraina för att på sikt kunna bära en större andel av det. Den militära beståndsdelen i EU-samarbetet måste fortsätta växa.
När allt kommer omkring är det vårt europeiska grannland som angripits och vår säkerhet som hotas.
Alex Voronov är fristående liberal skribent på Liberala nyhetsbyrån och tidigare politisk redaktör på tidningen