Linnea Hylén: Ungern har inte mycket att fira

I fredags firade Ungern sin nationaldag. Traditionsenligt innebar det att fyrverkerier tändes i Budapest för att fira nationens födelse. Under den senaste tiden har det emellertid tänts fler farliga gnistor i landet. Demokratiska fri- och rättigheter nedmonteras i en allt snabbare takt med högerpopulisten Viktor Orbáns välsignelse. 

Pandemin har slagit hårt mot det centraleuropeiska landet både vad gäller coronasmitta och politisk turbulens. Demokratiorganisationen Freedom House valde att i maj 2020 kategorisera om Ungerns politiska status från att vara en demokrati till att numera benämnas som en hybrid semi-demokrati (Politico 6/5 -20). Nedmonteringen har tyvärr gått mycket fort och lär inte gå att vända inom en snar framtid. Tvärtom hopar sig de mörka orosmolnen på himlen.

Den senaste repressiva reformen har väckt stort missnöje bland landets ungdomar. Det gäller den nya så kallade ”anti-pedofil”-lagen som förbjuder att avbildningar och förespråkande av homosexualitet riktar sig till minderåriga. Protester har brutit ut i Budapest och på sociala medier sedan lagen infördes för en dryg månad sedan. 

I praktiken innebär lagen att exempelvis tidningar med HBTQ-innehåll blir olagliga att sprida eller sälja inom en tvåhundrameters radie till kyrkor, skolor eller barninstitutioner (RFERL 8/8). Den ungerska varianten av modetidningen Elle valde i veckan att pryda sin förstasida med bilder på samkönade par. Ett vågat ställningstagande som öppet utmanar såväl Orbáns politik som den nyligen införda lagen.

 

Repressionen i Ungern har inte enbart riktats mot vanliga medborgares mänskliga rättigheter, utan även mot oppositionen. I juli avslöjades att den ungerska underrättelsetjänsten spionerat på oppositionella, journalister och advokater (RFERL 27/7). Spioneriet har skett med hjälp av den ökända Pegasustekniken som hackar telefoner utan att användaren har någon som helst möjlighet att själv veta om det. Runt 300 ungrare bedömdes ha blivit olovligt avlyssnade av staten.

Demokratins nedmontering har fått Ungerns oppositionella att jämföra Orbáns metoder med de som tillämpades under de årtionden som landet befann sig bakom järnridån. Det är tyvärr i mångt och mycket en korrekt betraktelse. Samtidigt är det något ironiskt med tanke på att Ungern historiskt har kämpat för sin självständighet från Moskva. Den pågående politiska utvecklingen tyder hur som helst på att Orbán hellre skakar hand med Rysslands Vladimir Putin än med EU:s Ursula von der Leyen.

Ungern har vänt sig från Bryssel och riskerar att springa rakt in Kremls styvmoderliga famn. Det är av högsta vikt att så inte blir fallet. Här gäller det att EU sätter hårt mot hårt, utan att pressa Orbán till en sådan total isolation att den ryska tundran plötsligt uppfattas som varm och inbjudande. Putins stadiga grepp skulle onekligen ödelägga alla Ungerns chanser till att röra sig tillbaka mot en frihetligare framtid. Ett dråpslag, för att uttrycka sig milt.

Linnea Hylén är fristående skribent.