En diskussion som varit stĂ€ndigt nĂ€rvarande i mitt politiska engagemang har varit hur man faktiskt pĂ„verkar samhĂ€llet, och vad man kan pĂ„verka. Vad Ă€r politik och vad mĂ„ste man lĂ€mna till kulturen att lösa. Ăr det kanske vissa saker som helt enkelt Ă€r mĂ€nsklig natur och dĂ€rför ingendera ror pĂ„?
Jag skulle inte fÄ för mig att hÀvda att jag Àr unik nog att vara den enda vars politiska tÀnkande har prÀglats av den hÀr frÄgestÀllningen. Det vore otroligt högmodigt. Det hÀr Àr en tanke som har varit helt central inom ideologisk debatt i mer Àn hundra Är. PÄ mÄnga sÀtt handlar det om sjÀlva fundamentan i mÄnga ideologier. Det kokar egentligen ned till en ganska simpel frÄga: Vem Àr mÀnniskan och hur kan vi forma henne?
Med olika utgĂ„ngspunkter landar man i olika slutsatser. Ser man, Ă„ ena sidan, mĂ€nniskan som inte mycket mer Ă€n ett djur med drifter och instinkter sĂ„ följer slutsatsen att det Ă€r ganska svĂ„rt att pĂ„ ett meningsfullt sĂ€tt förĂ€ndra beteenden pĂ„ nĂ„gon större skala. Det bĂ€sta man kan hoppas pĂ„ Ă€r att skapa ett system som straffar dĂ„ligt beteende och gynnar det man anser vara moraliskt gott beteende â och pĂ„ sĂ„ sĂ€tt skrĂ€mmer in folk i ledet.
à andra sidan kan man inta en mer kulturradikal position. Tanken om att mÀnniskan Àr formbar och att vi till en rÀtt stor del utgörs av ett mischmasch av de normer och vÀrderingar vi blivit itutade av samhÀllet frÄn en mycket ung Älder. Skulle jag under pistolhot tvingas bekÀnna fÀrg skulle jag hellre sÄlla mig till den senare skaran Àn den förra. Med det inte sagt att jag Àr fullstÀndigt frÀlst.
Folkpartiets (eller Liberalerna som folk envisas med att kalla partiet) senaste förslag om skÀrmförbud för kidsen Àr ett rÀtt sÄ tydligt uttryck för den hÀr instinkten. Instinkten att samhÀllet, och mÀnniskor, faktiskt gÄr att förÀndra. Jag tror nog inte att jag landar i just att det hÀr förslaget Àr toppen, men jag gillar energin.
En tro pÄ att samhÀllet gÄr att förbÀttra. En tro pÄ att vi genom politik, i alla fall lite grann, kan skapa en positiv förÀndring som Àndrar ocksÄ hur mÀnniskor ser pÄ vÀrlden och sig sjÀlva.
Jag gillar att lyfta ett sĂ€rskilt exempel nĂ€r detta diskuteras, alltsĂ„ huruvida det Ă€r möjligt för politiker att gĂ„ före medborgarna. Det Ă€r frĂ„gan om partnerskap för homosexuella. Skulle man ha följt den vanliga politikerlogiken av att opinionen Ă€r lag sĂ„ hade inte mycket hĂ€nt dĂ€r i mitten pĂ„ 90-talet. Men tack vare att politiker frĂ„n den bredare progressiva rörelsen vĂ„gade stĂ„ upp för vad man visste var rĂ€tt och riktigt sĂ„ lyckades man ocksĂ„ förĂ€ndra hela samhĂ€llets syn pĂ„ en frĂ„ga â och i förlĂ€ngningen ocksĂ„ hela samhĂ€llets syn pĂ„ en minoritet.
I dag Ă€r de en bristvara â progressiva politiker som vĂ„gar gĂ„ före. Politiker som vet att man kan förĂ€ndra samhĂ€llet och synen pĂ„ det genom ett idogt reformarbete. Ăven om folkpartisterna landade fel just den hĂ€r gĂ„ngen sĂ„ gillar jag ansatsen.
Om ni kĂ€nde att den hĂ€r texten inte var sossig nog Ă€n sĂ„ vill jag knyta ihop sĂ€cken med ett av mina favoritcitat av Olof Palme: âSamhĂ€llet Ă€r mĂ€nniskans verk. Om nĂ„got Ă€r fel kan vi Ă€ndra pĂ„ detâ. Det finns gott om saker som behöver Ă€ndras pĂ„. Nu Ă€r det dags att börja jobba.
Jonathan Törnstrand Àr Äterkommande gÀstkrönikör pÄ Eskilstuna-Kurirens ledarsida och ordförande för Luf Sörmland