Vårdskulden kan bli en valfråga

.

.

Foto: Sörmlands Media

Gästkrönika2020-09-06 15:39
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Minst ett år. Så länge räknar 16 regioner med att det tar att beta av den stora vårdskuld som byggts upp under coronapandemin, enligt en enkät som Dagens Samhälle (3/9) låtit göra.

Ytterligare fyra regioner kan inte ge något definitivt svar. Blott Region Kalmar län ser att man redan i år kan klara vårdgarantin lika bra som 2019.

Värst ser det ut i Värmland, där mängden planerade operationer minskat med 44 procent. Därefter följer i tur och ordning Sörmland, Västmanland, Kronoberg och Jönköping med mellan 40 och 35 procent färre operationer.

Cancerkirurgin har hållits igång, medan ögonkirurgi, knäprotes- och höftledsoperationer ”minskat kraftigt”, enligt enkäten. På kort sikt är det en rimlig prioritering. Men det skapar belastning längre fram – inte bara för vårdsystemet, utan framför allt för patienterna.

Exempelvis rapporterar Region Gävleborg att uppskjutna ortopediska operationer lett till försämrad hälsa i form av viktuppgång och diabetes.

Kombinationen av en landsomfattande utdragen press på vården och eftersläpande effekter gör att vårdens organisering kan bli en viktig valfråga. Väljare förväntar sig med rätta att sjukvården utvecklas snarare än står still.

Som en ny rapport från SNS (31/8) visar, har Sverige sedan 1980-talet tampats med långa väntetider och köer samt svag personcentrering i vården.

Trots hög läkartäthet så har Sverige enligt rapporten sedan årtionden ”närmast kroniska besvär” med tillgängligheten – trots att ”de samlade vårdresurserna hela tiden ökat”. Nästa gång en politiker vill tillföra mer resurser bör väljarna veta att det inte är så enkelt.

Rapporten noterar även att ”den resurssvaga primärvården med alltför få allmänläkare” varit ett känt och mycket diskuterat problem sedan 1940-talet. Det behövs alltså mer än att tillfälligt skala upp sin operationskapacitet.

Ett förslag i SNS-rapporten är att dela upp dagens vårdval i två val. Det första skulle vara nationellt, där alla väljer vårdgivare som primärt erbjuder digitala besök och fysiska besök efter behov.

Det andra är regionalt och erbjuder alla äldre, de med kronisk sjukdom eller de som fått särskild remiss – uppskattningsvis halva befolkningen – att lista sig fysiskt. Det har sina poänger.

Debatten om nätläkare har länge kretsat kring att medelklassen överutnyttjar en redan ansträngd sjukvård. Coronapandemin har tydligt visat nyttan av alternativ som utesluter fysiska träffar utan att tumma på tillgängligheten.

Ska regionerna ha någon chans att beta av den växande vårdskulden måste sådana lärdomar implementeras och breddas till fler områden. Annars lär väljarna svara med ilska 2022.


Gustav Juntti är fristående liberal skribent.