Nästan varje gång ett stort industri- eller infrastrukturprojekt, till exempel Norrbotniabanan, ska startas så dyker frågan om rödlistade arters bevarande upp. Varför är det så? Är det värt att ägna tid och energi åt detta?
För att svara på frågan om varför man överhuvudtaget prövar detta juridiskt så ska vi ta avstamp i ett enormt internationellt möte som FN ordnade nu i december, COP 15.
COP 15 handlade om en miljöfråga som har kommit lite i skymundan av den globala uppvärmningen. Mötet avhandlade något som kallas biodiversitet, ett fenomen som är mer känt under beteckningen biologisk mångfald.
Vad är då biodiversitet? Detta uttryck refererar till jordens stora mängd av olika arter och variationen inom dessa arter. Artmångfalden inkluderar allt från älgar och björnar till svampar och mikroskopiska organismer. Mångfalden inom arter kan till exempel ses bland hundar, där en Mastiff och en Chihuahua är variationer av samma art.
COP 15 handlade om varför man bör skydda den biologiska mångfalden och argumenten var många.
Vi börjar i det mest konkreta argumentet. Den biologiska mångfalden är viktig eftersom vi är beroende av naturen för resurser av många slag, dricksvatten och trä för att nämna ett par. Den absolut viktigaste resursen är dock mat.
För att vi överhuvudtaget ska överleva behöver vi en välmående jord som kan ge oss förutsättningar att odla, fiska, jaga och föda upp djur. Vår överlevnad är kopplad till att vissa arter överlever och att det finns en stor genetisk variation inom arterna.
Vi kan föreställa oss vikten av genetisk variation genom att leka med tanken att vi bara skulle odla en sorts äpplen. Om den äppelsorten angrips av en aggressiv sjukdom eller parasiter så står vi plötsligt utan äpplen. Hade vi haft fler sorter så är chansen god att en annan sort skulle hantera denna externa fara bättre. Variation är ett bra sätt att säkra en arts fortlevnad.
Ett annat väldigt konkret exempel på att biologisk mångfald är viktig för oss är något som kallas ekosystemtjänster. Dessa tjänster är sådant som naturen förser oss med helt gratis.
Marken och rotsystemen renar vatten, maskar och bakterier komposterar döda varelser och insekter pollinerar mycket av det vi odlar, dessa är alla exempel på avancerade system som naturen bidrar med. För att detta ska fungera behövs en mångfald av arter.
Nu undrar rimligtvis vän av ordning vad allt detta har att göra med den rödlistade svampen som hindrar en viss sträckning av ny järnväg. En enda arts utdöende kan rimligtvis inte orsaka att det som beskrivs ovan skulle kollapsa.
Det har du, troligen, helt rätt i. Att en art försvinner kommer troligen inte att leda till ekosystemets kollaps. Men två saker talar för att risken finns.
För det första vet vi inte vilken funktion en art har i ekosystemet. Den kanske är viktig föda till ett antal andra arter eller håller en viss slags parasit borta från en känslig plats. Den kanske spelar en nyckelroll som vi inte ser.
För det andra görs denna typ av prövningar, där arter ställs som stora samhällsprojekt, hela tiden och om arterna alltid går förlorande ur striden så kommer den biologiska mångfalden att tunnas ut och till slut kan mycket väl hela ekosystem falla sönder.
Så, är det värt att pröva om den rödlistade svampen borde skyddas? Ja, frågan måste ställas och vi måste bedöma varje fall för sig. Det är enerverande att processerna för samhällsutveckling blir längre och mycket står på spel, men om vi inte prövar svampens fall så kommer ännu större värden att vara i fara.
Leo Wikberg är politisk redaktör på Norran, där texten tidigare varit publicerad.