Sedan påskkravallerna förra våren har flera kreativa förslag om att sätta stopp för koranbränningar dykt upp: Man kan väl åtminstone hindra det under fastemånaden Ramadan eller i vissa förortsområden, resonerade en partiledare. Vi kan ju förbjuda brännandet av samtliga religiösa skrifter, argumenterade en känd statsvetare. Eller så lagför vi koranbränningar som hets mot folkgrupp, har bland andra en tidigare justitiekansler argumenterat.

I fjol sjönk så småningom intresset för Rasmus Paludans återkommande koranbränningar. Allt färre brydde sig om hans "uppmärksamhetsturné". Fram till för en månad sedan vill säga, när boken brändes utanför Turkiets ambassad i Stockholm. Bingo! 

När den turkiske presidenten Erdogan använde händelsen som argument mot svenskt Nato-medlemskap, har även borgerliga politiker och debattörer börjat ifrågasätta koranbränningar. Aftonbladets politiske chefredaktör Anders Lindberg är inte utan en poäng när han påpekar att han "var emot koranbränningar även innan det strulade till den svenska Nato-processen" (SR, 19/2). I vanlig ordning tycks det enklare att stå upp för yttrandefriheten när den inte kan äventyra något man själv tycker är viktigt. 

Nu har Polisen börjat förbjuda koranbränningar av säkerhetsskäl, rapporterar Dagens Nyheter. Enligt ett internt dokument som tidningen tagit del av omfattas inte andra religiösa skrifter än Koranen av förbudet (21/21).

För att neka demonstrationstillstånd har det krävts att Polisen inte bedömer sig kunna upprätthålla ordning och säkerhet vid själva sammankomsten. Med Polismyndighetens nya linje ska man alltså ta hänsyn även till en abstrakt risk för eventuella attentat till följd av koranbränningar.

Att på det sättet "anpassa" demokratin till islamistiskt våld blir en hopplös uppgift. Terrorister har genom åren lagt fram motiv som västs roll i Afghanistan och andra konflikter. Vid ett flertal tillfällen har Muhammedkarikatyrer stått i centrum. Taimour Abdulwahab, som 2010 sprängde sig själv till döds i ett misslyckat attentat i centrala Stockholm, hade i ett förinspelat band sagt att han ville döda svenskar på grund av ”support” till ”grisen Vilks”, alltså konstnären Lars Vilks. Rakhmat Akilov som några år efter det körde ihjäl oskyldiga människor på Drottningsgatan sade sig vilja "döda otrogna". 

Polisens nya linje, att på grund av ett förhöjt hot mot Sverige hindra en grundlagsskyddad rättighet som demonstrationsfriheten, är att låta våldsverkarna sätta ramarna. Vilka friheter står på spel härnäst?

Sakine Madon är politisk chefredaktör på Upsala Nya Tidning (lib). Texten är tidigare publicerad där