Frågan är fel ställd. Bättre är att fråga sig: Vilka skäl finns att inte tillåta böneutrop?
I ett fritt samhälle är det inte friheten som ska motiveras utan en begränsning av den. Särskilt gäller det friheter som utgör grunden för vår demokrati, som religionsfriheten, där vi inte bara ska se till lagens bokstav utan även till dess anda.
I Växjö vill en lokal muslimsk församling ha böneutrop vid fredagsbönen. Polisen beslutar om tillstånd, kommunen ger ett yttrande. Men från att ha hanterats som en rent praktisk fråga har den blivit politisk.
Svenska kyrkans biskop i Växjö, Fredrik Modéus, välkomnar böneutrop. Han menar att det är ett naturligt inslag i ett mångkulturellt och mångreligiöst samhälle. Kommunalrådet Anja Tenje (M) är negativ. Böneutrop riskerar att ”öka splittringen mellan människor”, säger hon i Smålandstidningen. Tenje har därför bett imam Ismail Abuhelal att dra tillbaka sin ansökan. Socialdemokraternas företrädare har liknande uppfattning.
Detta har nu blivit en debatt långt utanför Växjö.
Liberalernas integrationspolitiska talesperson, Gulan Avci, fick frågan i Ekots senaste lördagsintervju. Något tydligt ställningstagande gjorde hon inte. Men det faktum att Avci enbart presenterade argument mot böneutrop, visade ändå var hon står. Religionsfrihet handlar även om rätten att slippa religion, sa Avci som avvisade jämförelsen med kyrkklockor: ”De plingar för människor som vill komma till en gudstjänst. Med böneutropet börjar förkunnelsen av religionen.” Och om man tillåter böneutrop en gång i veckan kan det sluta med böneutrop fem gånger om dagen, menade Avci.
Det här är i stort de argument mot böneutrop som i allmänhet förs fram. Inget av dem håller. Rätten att slippa religion innebär förbud mot att tvinga någon till medlemskap i ett trossamfund och liknande. Det är inte en rätt att slippa se eller höra uttryck för religion i sin vardag, vare sig det är missionärer som ringer på ens dörr eller ljud från en gudstjänstlokal.
Det går inte att dra en principiell gräns mellan kyrkklockor och muslimska böneutrop med hänvisning till att de har olika innebörd, där den ena kallar till och den andra är en del av gudstjänsten. Naturligtvis har kyrkklockor och böneutrop olika innebörd, det är olika religioner.
Men om vi ska vara noga och om det har någon betydelse: Svenska kyrkans kyrkklockor ringer inte bara för att kalla till gudstjänst. De kan även ringa under gudstjänsten, exempelvis som tacksägelseringning över avliden församlingsmedlem.
Ett praktiskt förhållningssätt till böneutrop – högtalarnas riktning, decibelnivåer, antal utrop och så vidare – rymmer också avvägningar vad gäller grad av eventuell störning på omgivningen. Det är det som får sätta gränsen för ”var ska det sluta”. Nu gäller saken tre minuter, en gång i veckan.
Sedan november är det böneutrop vid fredagsbönen i moskén i Karlskrona. Beslutet för kommunens del togs på sin tid av en opolitisk tjänsteman. Av partierna har bara Sverigedemokraterna protesterat. Det har förekommit en del debatt på nätet. Däremot har inga klagomål från Karlskronabor inkommit sedan böneutropen kommit i gång, säger kommunens miljö- och samhällsbyggnadschef till Smålandstidningen.
Här har Växjös politiker en del att lära. I den här och andra frågor som rör möten mellan kulturer och religioner begår många folkvalda ett allvarligt misstag. De uppfattar små, högljudda, invandrarfientliga opinioner, ofta centralt organiserade, som lackmuspapper på attityderna i samhället i stort.
När så politikerna följer dessa opinioner – i Växjöfallet talar dramatiskt om splittring, utmålar den religiösa minoritetens rättmätiga krav som farliga – piskar de på misstänksamheten och rädslan för det annorlunda, och påverkar åsikterna i den riktningen. Det är så man förgiftar det offentliga samtalet och ökar avståndet mellan människor.