Så här sade partiledaren Ebba Busch Thor till Sveriges Radio häromdagen: ”Prioriterat för oss i en kommande regering, om vi får chansen, det är att få bort den så kallade pensionärsskatten. Det är något djupt orättvist i att de som har gått i pension, de som inte längre kan påverka sin inkomst, betalar mer i skatt än de som jobbar i dag.”
Kristdemokraternas giv fördummar debatten och riskerar att försvaga arbetslinjen. Dessutom är KD inte sanningsenliga om sin skattepolitik.
Ordet ”pensionärsskatt” myntades i valrörelsen 2006 av dåvarande statsministern Göran Persson (S), som kritik mot Alliansens vallöfte om jobbskatteavdrag. En skattesänkning på löneinkomst, men inte på andra inkomster, framställdes av Socialdemokraterna som en särskild skatt på pensioner.
Fokus på just pensionärer var godtycklig och utpräglat taktisk. Jobbskatteavdraget kunde lika gärna framställas som arbetslöshetsskatt, sjukskatt eller föräldraledighetsskatt, eftersom inte heller a-kassa, sjukpenning eller föräldrapenning omfattas av jobbskatteavdraget.
Ordet ”pensionärsskatt” satte sig och Socialdemokraterna fick draghjälp av pensionärsorganisationerna, både före och efter valet. Partiet närstående PRO gjorde en kartläggning som S sedan använde i sin agitation. Sverige är det enda landet som beskattar pensioner högre än löner, hette det.
Men det är fel. PRO:s uträkning är en bluff. I de länder som Sverige jämfördes med räknade man in de sociala avgifterna/löneskatterna. I genomgången av de svenska skatterna togs de inte med. Äpplen jämfördes med päron.
En konsekvent genomgång, där de sociala avgifterna exkluderas i samtliga fall, visar att många länder har samma ordning som Sverige med lägre inkomstskatt för lön än pension.
Om de sociala avgifterna däremot räknas in, åtminstone de delar av avgifterna som inte motsvaras av förmåner och därför är rena skatter, visar det att svenska löntagare betalar högre andel av sin lön i skatt än pensionärer på sin pension. Före jobbskatteavdraget var den skillnaden ännu större, till löntagarnas nackdel.
Men huvudpoängen med jobbskatteavdraget är arbetslinjen. I stället för att sänka alla skatter sänks de som påverkar viljan att arbeta, samtidigt som jobb skattemässigt blir mer lönsamt jämfört med annat, som att gå i pension. Personer som har nått pensionsålder men arbetar får dessutom ännu högre jobbskatteavdrag. Fler arbetade timmar ger starkare ekonomi och större skatteinkomster, något som kommer äldre till del i form av mer pengar vård, omsorg och pensioner.
Men nu gör alltså Kristdemokraterna gemensam sak med Socialdemokraterna i sitt angrepp på en arbetslinje som KD drivit i regering.
Samtidigt talar KD med kluven tunga. Först utjämnar partiet inkomstskatten mellan pension och lön. Sedan föreslår man ett skatteavdrag för föräldrar som arbetar och har minderåriga barn, men även för föräldralediga, arbetslösa och sjukskrivna – om de har barn upp till tre år.
Kristdemokraterna sätter sig på alla stolar samtidigt. Det är ren populism.