Läs meningen igen. Huvudmannen för en grundskola, som ska stå för bildning och utbildning, funderar på att strunta i att erbjuda eleverna det bibliotek som de enligt lag har rätt till.
Det skulle visserligen bara gälla till nästa årsskifte. Sedan är de ordinarie lokalerna färdigbyggda. Men två terminer är inte en försumbar period av ett barns grundskoletid.
Nu har idén lyckligtvis inte blivit verklighet. Men att en skolansvarig tänker tanken att byta ut böcker mot biljardbord, säger rätt mycket om bibliotekens status.
Trots att det sedan 2011 är lag på att alla elever ska ha tillgång till ett skolbibliotek, går runt hälften i skolor utan ett som är bemannat, vilket äroacceptabelt. Inte minst eftersom lagar är till för att följas. Och det gäller även lagar som man ogillar.
Därför är det inte okej att tända en cigarett på krogen, med motiveringen att man är emot rökförbudet, eller att köpa alkohol till en 17-åring, om man tycker att dagens åldersgräns är förlegad. Samma sak gäller om fristående eller kommunala skolhuvudmän anser att fysiska bibliotek med kunniga bibliotekarier kan ersättas av läsplattor och datorer.
För det andra är en skolas syn på skolbiblioteket en måttstock på hur den ser på utbildning. Inte för att ett rum med böcker är en mirakelkur för att höja skolresultaten. Däremot visar skolor där skolbiblioteket och skolbibliotekarien är självklara delar av undervisningen,varför den som har högt ställda utbildningsmål inte kan välja bort biblioteket.
Ta en av bibliotekarierna som föreläste tidigare i veckan, när Skolverket i region Sörmland ordnade ett heldagsseminarium om skolbibliotek. Hon jobbar i en lågstadieskola och träffar varje klass varannan vecka. Förutom att läsa en bok pratar hon bland annat om hur berättelser är uppbyggda, väver in källkritik, förklarar ord och tar med eleverna till biblioteket så att de får hjälp att låna böcker.
Därutöver är hon en integrerad del av utbildningen, bland annat genom att hjälpa till med lästräningslitteratur i klassrummen, involvera fritidspersonalen, vara med och planera hur olika moment, som vett på internet, upphovsrätt, lästräning och informationssökning, ska läras ut samt ser till att biblioteket är öppet under flera raster. När hon tidigare arbetade i en högstadieskola deltog hon i ett ämnesöverskridande projekt med flera lärare, som handlade om källkritik, vilket gav goda resultat på nationella provet.
För att den sortens historier, som det finns många av, ska bli verklighet på fler platser, krävs att skolledare slutar betrakta skolbiblioteket som en enskild och onödig kostnad, utan i stället börjar se det som den resurs som det kan vara. Men det förutsätter att bibliotekariens tjänst är väl tilltagen, att rektorn understryker vilken viktig roll personen har och att det avsätts resurser för att köpa in tidskrifter och nyutkommen litteratur.
Till den insikten är det tyvärr alltför ofta lång väg kvar. Det märks när tidningar rapporterar om skolhuvudmän som frågarvad ett skolbibliotek som minst ska innehålla för att undgå anmärkning – inte vad det behöver utöver det självklara. Likaså när det framställs som en tänkbar lösning att göra om biblioteket till uppehållsrum.