Selanderpriset ges till en person, grupp eller organisation som med civilkurage vÄgar att gÄ sin egen vÀg. à rets pristagare Gabriel Ehrling Perers visar, som det stod i prismotiveringen, pÄ lokaltidningens roll som en samlande kraft i kampen mot högerextremism och som en garant för demokratin.
SÄ vem Àr han?
Dalkarl, europĂ© och svensk â i den ordningen, sĂ€ger han sjĂ€lv. Men Gabriel Ehrling Perers Ă€r ocksĂ„ föreningsmĂ€nniskan som blev civilekonom och dĂ€refter journalist.
I mitten av 10-talet har han nyss börjat som ledarskribent pÄ Nya Ludvika Tidning. Det Àr nu som han kommer att omsÀtta liberala ideal till handling.
Via Sverigedemokraternas öppna listor har en företrÀdare för nazistiska Nordiska motstÄndsrörelsen (NMR, dÄ SMR) efter valet 2014 tagit sig in i Ludvikas kommunfullmÀktige. MÄlet med att kapa SD:s mandat Àr lÄngsiktigt: att etablera ett nazistiskt parti. NMR tar med samma metod en plats i BorlÀnge. I SÀter tar nazistiska Svenskarnas parti ett SD-mandat.
DÀrtill vill NMR göra Dalarna till bas för nazismen i Norden. 2016 ordnas en stor nazistisk marsch i BorlÀnge med hundratals deltagare frÄn flera grannlÀnder. 2017 marscherar nazister i Falun. 2018 och 2019 i Ludvika.
Varför valde NMR Dalarna?
â Dalarnas historia Ă€r inte brunare Ă€n andras. Men landskapet förkroppsligar mĂ„nga positiva Sverigebilder som NMR ville kidnappa, sĂ€ger Gabriel Ehrling Perers.
Han börjar skriva ledare i de liberala tidningarna i Dalarna i syfte att motverka NMR:s etablering, bevakar marscher och torgmöten. 2018 intervjuar han Förintelseöverlevaren Hédi Fried. Efter intervjun frÄgar hon om inte Gabriel kan hjÀlpa henne: 93-Äringen vill komma till Ludvika för att bekÀmpa NMR.
FrĂ„gan blev starten pĂ„ en bred folklig samling för tolerans â och emot extremism. Gabriel Ehrling Perers gick frĂ„n att argumentera i spalterna till att rusta samhĂ€llets motstĂ„nd. Med tidningen som nav samlade han mĂ€nniskor, organisationer och företag som bestĂ€mt sig för att inte lĂ„ta Ludvika och Dalarna kidnappas av nazismen.
Den första maj 2018, nÀr NMR marscherade genom Ludvika, skedde den första stora samlingen. DÀrefter hölls flera stormöten, och för varje anslöt sig fler. Gabriel Ehrling Perers bjöd in nÄgra av landets frÀmsta experter för att utbilda lÀrare och föreningsledare i Ludvika.
Det viktiga, framhÄller han, var inte att protestera mot marschen pÄ första maj, utan vad som hÀnde den andra, tredje och fjÀrde maj och alla andra dagar. Att de mÀnniskor som stÄr i första ledet i den lokala demokratin fick stöd och hjÀlp.
I dag vet vi vad detta arbete bidrog till. Nazisternas mobiliseringsförsök i Dalarna misslyckades. Det blev inga egna mandat, varken i valet 2018 eller 2022. NMR har splittrats och antalet nazistiska âaktionerâ har minskat drastiskt.
â Det blir inte sĂ„ roligt att försöka bedriva nazistisk folkrörelse nĂ€r det övriga samhĂ€llet rustar sig och hĂ„ller emot, konstaterar Gabriel Ehrling Perers, som ocksĂ„ framhĂ„ller att lĂ€rdomen frĂ„n Dalarna kan anvĂ€ndas för att bekĂ€mpa all sorts extremism â som radikal islamism, vĂ€nsterextremism och vĂ„ldsbejakande djurrĂ€ttsaktivism.
â Vi behöver fĂ„ mĂ€nniskor att sjĂ€lvmant vĂ€lja bort extremism och vara en del av samhĂ€llet â för sin egen och andras skull.
Ăr vi dĂ„liga pĂ„ det?
â Det finns en naivitet och övertro kring att polisen, kriminalvĂ„rden och skolan ska lösa alla problem i samhĂ€llet. Men det Ă€r bara en liten del som kan lösas av ordningsmakt och rĂ€ttsvĂ€sende. Skolan har ocksĂ„ begrĂ€nsningar. HĂ€r mĂ„ste Ă€ven familjer och civilsamhĂ€lle, i bred mening, ingripa.
â Ăven för den som krĂ€nks eller hotas tror jag det Ă€r viktigare att medmĂ€nniskor reagerar, markerar och ger stöd i stunden, Ă€n att en person möjligen kan dömas om ett Ă„r. Det hĂ€r handlar inte alls bara om nazism, utan det Ă€r otroligt viktigt att vi inte stĂ„r flata mot annan typ av antisemitism eller rasism. TillvĂ€njning Ă€r farligt. Accepterar vi det lilla accepterar vi snart det stora, slĂ„r Gabriel Ehrling Perers fast.
Han menar ocksĂ„ att vi mĂ„ste vĂ„ga prata om saker â Ă€ven om det som Ă€r lite otĂ€ckt.
â Varje ny ungdomsgeneration kommer att pröva grĂ€nserna. DĂ„ mĂ„ste det ta emot nĂ„gonstans. Man stoppar först nĂ€r man fĂ„r en reaktion.
Ăr vi rĂ€ddare att markera i dag?
âJa, tyvĂ€rr och inte utan skĂ€l. Det finns mer grovt vĂ„ld i samhĂ€llet. Det fĂ„r vĂ€ldigt mĂ„nga att dra sig för att höja rösten, trots att man tidigare hade gjort det. Men ilska och aggression eldas pĂ„ av brist pĂ„ dialog. Ta tag i problem tidigt. Ju lĂ€ngre man vĂ€ntar desto svĂ„rare blir det.
SÄ hur ska man tÀnka som individ?
â Du Ă€r inte ensam. Det kommer var och en att mĂ€rka som tar stĂ€llning och vĂ„gar prata om det som Ă€r obekvĂ€mt och otrevligt genom att markera mot extrema Ă„sikter.
â LokalsamhĂ€llet i en stad som Eskilstuna eller Ludvika Ă€r mycket starkare Ă€n man tror. Man kan vara oense om precis allt annat och Ă€ndĂ„ vara överens om att bekĂ€mpa extremism.