En gång för ganska länge sedan gick bara en begränsad del av alla ungdomar vidare till gymnasiestudier. Många började lönearbeta och blev självförsörjande direkt efter nionde klass. Även bland dem som fortsatte till gymnasiet var det lätt att hitta jobb under helger, kvällar och inte minst på sommaren. Allt detta har förändrats.
I dag går i princip alla ungdomar i gymnasiet. Det är också betydligt svårare för dagens unga att hitta arbete än det var för deras föräldrar och mor- och farföräldrar. En avsevärd mängd enklare jobb har försvunnit. Ingen anställer längre springpojkar och betydligt färre vaktmästare och vårdbiträden efterfrågas.
Samtidigt har kraven höjts inom många yrken där unga tidigare kunde få in en fot redan i tidiga tonåren. Numera krävs ofta gymnasieexamen för att jobba inom industrin och få tidningar låter 15-åringar pröva på journalistyrket. Reglerna för när och hur unga får arbeta har skärpts flera gånger. Syftet är naturligtvis gott, arbetsmiljölagen är till för att skydda, samtidigt får detta också negativa konsekvenser.
Några som hamnar i kläm när tider och lagar förändrats men inte ersättningssystem är landets föräldrar. I alla fall de som är ensamstående, inte har en hög inkomst att luta sig mot eller har flera barn. Det år ett barn fyller 16 år försvinner barnbidraget och omvandlas - om barnet går i gymnasiet vilket alla numera gör - till studiebidrag. Till skillnad från barnbidraget betalas studiebidraget dock bara ut tio månader om året och inte tolv. Dessutom betalas det ut till barnet.
Är det så att den unge fyller år under det första halvåret rycks bidraget dessutom direkt efter att grundskolan är avslutad och med det också eventuella flerbarnstillägg under sommaren. Försörjningskravet på föräldern är dock (med rätta) intakt. Och det är ju knappast så att det behövs mindre pengar om sommaren när man har en hungrig 16- eller 17-åring hemma. Har barnet inte lyckats få sommarjobb så att hen kan bidra till den egna försörjningen kan familjen sitta pyrt till.
Det enda rimliga vore att slopa studiebidraget för (hemmaboende) gymnasister och istället låta barnbidraget löpa lika länge som föräldrars underhållsskyldighet. Det vill säga till dess att barnet fyllt 18 år alternativt går ur gymnasieskolan. Vi kan inte ha ersättningssystem anpassade efter hur verkligheten såg ut 1960.
Malin Lernfelt är fristående liberal skribent på Liberala Nyhetsbyrån