På en presskonferens i början av februari meddelade regeringen och Sverigedemokraterna att de vill lägga ned sin egen myndighet, Statens institutionsstyrelse (Sis), som ansvarar för den statliga barn- och ungdomsvården. ”Det är dags att stänga ett kapitel för att påbörja ett nytt, konstaterade socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M).
Regeringen tillsatte därför en utredning som fått till uppgift att göra om barn- och ungdomsvården i grunden och föreslå en helt ny organisation.
Det var inte en dag för tidigt, även om det långt ifrån är tillräckligt.
År efter år har larm om övergrepp och missförhållanden avlöst varandra. Ord som våld, hot kränkningar, övergrepp och otrygghet har alltför ofta använts för att beskriva Sis verksamhet, där samhällets mest utsatta barn och unga skulle få chansen att skapa sig ett fullvärdigt liv.
De flesta som placerats på Sis-hemmen tvångsvårdas med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Det kan exempelvis röra sig om missbruksproblematik eller ”annat social nedbrytande beteende”. Men på hemmen finns även unga som begått grova brott och avtjänar påföljden sluten ungdomsvård.
Förra året var de yngsta inskrivna tio år gamla.
Enligt Sis har 79 procent av barnen och ungdomarna minst en fastställd psykiatrisk diagnos. 53 procent har minst två diagnoser och 27 procent minst tre diagnoser. Omvårdnadsbehoven är stora och komplexa.
Men barnen och ungdomarna på Sis-hemmen får ”långt ifrån alltid en effektiv vård och behandling” skriver Riksrevisionen i en ny granskning. Enligt revisionens bedömning finns det olämplig personal på alla de ungdomshem som besökts under granskningen. Vissa lokaler har varit slitna och smutsiga.
Bristerna medför ökande risker för att barnen och ungdomarna återfaller i kriminalitet, missbruk eller annat socialt nedbrytande beteende, med stora monetära och mänskliga kostnader för såväl samhälle som individ till sin följd.
Riksrevisionen är den senaste i en lång rad tunga statliga instanser som framför svidande kritik mot Sis verksamhet. Tidigare har bland annat Inspektionen för vård och omsorg (Ivo), Riksdagens ombudsmän (JO), Statskontoret och Barnombudsmannen slagit larm.
Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) riskerar unga att bli mer kriminella på SiS-hemmen, bland annat rekryteras många unga som är inblandade i skjutningar där.
Kritiken har även kommit från civilsamhället. Barnrättsorganisationerna Childhood och Barnrättsbyrån har exempelvis tagit fram rapporten ”Vem ska tro på mig?” som granskar förekomsten av kränkningar och sexuella övergrepp på de statliga ungdomshemmen.
Kritiken mot Sis handlar bland annat om bristande ledning, styrning och rättssäkerhet samt brister i personalens bemötande och konflikthantering.
Sis ledning har återkommande lovat bot och bättring. De senaste åren har det också skett vissa förbättringar. Men på det stora hela är de grundläggande bristerna i verksamheten för omfattande för att förbättringarna som skett ska göra någon egentlig skillnad.
Att myndigheten läggs ned och ersätts av en ny organisation är därför helt befogat. Men det kommer ta år innan en ny fungerande organisation finns på plats.
Maria Medée-Almroth, projektledare för Riksrevisionens granskning, understryker därför att det finns åtgärder som staten bör vidta här och nu för att förbättra situationen (SVT 2/5).
Det har hon rätt i. De barn och unga som tvångsvårdas i dag får inte lämnas i sticket. Kraven på Sis att förbättra verksamheten måste därför fortsatt vara hårda och precisa. Vanvården kan inte accepteras.
En viktig del av Riksrevisionens granskning är att den även visar att bristerna inte enbart finns inom Sis verksamhet på hemmen och på själva myndigheten. Tillkortakommandena finns även i regelverken som omger tvångsvården, exempelvis regelverket för in- och utskrivning till och från ungdomshemmen. I dag finns det exempelvis inga krav på att de som fattar beslut om tvångsvård ska ha kunskap om utsatta ungdomar och socialt arbete.
Riksrevisionen ger även känga till regeringen. Den har inte gett Sis tillräckligt tydliga instruktioner om vilken vård och behandling som ska ges på ungdomshemmen.
Regeringen kan därför redan nu förbättra en del av verksamheten, genom att skärpa lagar, regler och sina egna instruktioner till myndigheten.
I direktivet till utredningen som ska ta fram ett förslag på en ny utformning av den statliga barn- och ungdomsvården går det att läsa att den ska vara utformad så att den kan ge barnen och ungdomarna ”den vård, trygghet, säkerhet, omvårdnad och utbildning som krävs. Kränkningar, våld och sexuella övergrepp och otillbörliga tvångsåtgärder får inte förekomma över huvud taget”, slås det fast.
Det borde vara så självklart att det inte skulle behöva skrivas.