Att läsa böcker är vara njutningsfullt och nyttigt. Det utvecklar vårt språk och vidgar vår syn på vad som är möjligt. Läsningen förbättrar vår förmåga att skriva, säga, tänka, tycka. Genom läsandet får vi verktyg att sätta ord på känslor och idéer som vi kanske inte annars hade belyst. Genom språket kan barn stärka sitt självförtroende och upptäcka nya förmågor hos sig själv. Det ger ett väldigt försprång i livet i stort, men också på arbetsmarknaden. Den som kan ta till sig kunskaper och information kan använda sig av det i jobb och vardag.
Men förutsättningarna att utvecklas på detta vis ser olika ut för många barn och unga. Förutom att skolor runt om i landet fungerar olika bra, ser vi också hur kvaliteten på och tillgången till skolbibliotek varierar stort. Lagen kräver att alla elever har tillgång till ett skolbibliotek. Men vissa bibliotek är helt obemannade och öppettiderna kan vara kraftigt begränsade. Sådant kan sätta käppar i hjulen för barns lärande och läsutveckling.
Inte alla ser nyttan med skolbiblioteken. På debattplats i Expressen (6/5) förfasas representanter från Tankesmedjan Timbro över regeringens satsningar. Det handlar om några extra hundra miljoner kronor om året, från och med nästa år, samt ett ofärdigt förslag på ny lagstiftning om att skolbiblioteken måste vara bemannade. Debattörerna från Timbro har tänkt till – inom forskningen finns det tydligen inget orsakssamband mellan tillgången på skolbibliotek och barns lärande. De tycker därför att regeringen inte borde skjuta till ytterligare resurser till dessa verksamheter. Pengarna kan, enligt debattörerna, användas bättre på andra insatser. Dessutom tränger intresset för skolbiblioteket undan andra viktiga åtgärder, menar de på.
Timbrokritikerna kan ha rätt i att det inte finns tillräcklig forskning som bygger på statistisk analys av sambanden mellan skolbibliotek och barns lärande. Men det är en väldigt snäv syn på orsakssamband mellan läsning och lärande. Den som upplever att det saknas kunskap borde snarare uppmuntra till att inhämta mer kunskap – inte ondgöra sig över att staten lägger extra pengar på barns läsande. Och detta i ett läge när vi ser hur barn från familjer med sämre studieresurser halkar efter i läsförståelse, och därmed riskera få sämre livsutsikter än jämnåriga. Det går inte ihop.
Bland det forskningsmaterial som timbroiterna hänvisar till lyfter Kungliga biblioteket hur flera studier, av kvalitativ sort, visar på hur skolbiblioteken har en positiv inverkan på barns lärande. Hur väl skolbiblioteken fungerar beror på hur de organiseras och används i skolans verksamhet. Är de en fysisk del av skolan? Finns det bemanning i någon betydande omfattning? Bland annat skriver författarna "Många års tvärvetenskaplig, internationell forskning visar att bemannade skolbibliotek som samspelar nära med ämnesundervisningen kan ge väsentliga bidrag till elevers lärande".
Förvisso rör rapportens slutsatser mer inlärning än läsning. Men inte bara. Och dessutom: Utan läsförståelse blir det svårt att lära sig något i skolan.
Tillgängliga bibliotek, gärna i nära anslutning till skolan, med ett brett sortiment av böcker underlättar för barn att läsa. Det säger sig självt att den som har nära till böcker lättare kan hitta en bok som intresserar dem och som de också läser från pärm till pärm. Barn som läser många böcker, återkommande och djupt förbättrar sin läs- och ordförståelse betydligt – samtidigt som de läser snabbare.
Och när skolbiblioteken används som en självklar del i den pedagogiska verksamheten finns det mycket att vinna för eleverna, vilket en rapport från Skolinspektionen pekade ut 2016. Det vill säga: Har engagerade lärare goda samarbeten med kunniga bibliotekarier kan eleverna vägledas till böcker som har hög kvalitet och spännande och mångsidigt innehåll. Och för barn från familjer med små ekonomiska och litterära resurser kan bibliotek vara en av få vägar till läsandet.
Det är allt detta som regeringen har i bakhuvudet när de nu förbereder de nya lagkraven om bemanning på skolbiblioteken. Det är lovvärt. Samtidigt är det inte utan utmaningar. I dag har bara hälften av Sveriges alla skolbibliotek, inklusive folkbibliotek som är integrerade i skolverksamheten, ens en halvtidsbemanning. Det gör att det behövs till en omfattande rekrytering ute i landet för att kunna uppfylla eventuella lagkrav. Men också utöka antalet utbildningsplatser inom biblioteks- och informationsvetenskap, eller underlätta för närliggande yrkesaktiva att bygga på redan avklarade eller påbörjade utbildningar. Det är vad diskussionen borde handla om nu. Ska den nya lagen vara på plats redan nästa år är det bråttom.
Skolbibliotekens syftar inte bara till att barn ska förbättra sitt läsande. Men genom böckerna där kan barns värld växa. De kan reflektera sina egna liv i andra människoöden – både fiktiva och faktiska. Nya och andra tankesätt kan utforskas. Sådan förkovran är personligt, kulturellt och intellektuellt givande. Det är värden som inte bör glömmas i debatten.
Niklas Otto Olsson är politisk redaktör på Katrineholms-Kuriren. Texten har publicerats också där.