För en hushållskassa – eller en tillverknings lönsamhet – är det årskostnaden för el som avgör, inte priset enstaka timmar.
Vindkraft har fått stor tyngd i flera länders elförsörjning. En stor miljövinst – där den slagit ut eller hindrat nybyggen av kol-, olje- eller fossilgaseldade kraftverk. Men blåst växlar från storm till stiltje, och komplicerar uppgiften att klara effektbalansen och hålla växelströmmens frekvens stabil.
Lika mycket el ska in i elnätet som samtidigt går åt. Det underlättas mycket när pris på el sätts marknadsmässigt timme för timme – snart rentav kvart för kvart. Prissignalerna får både energiföretag och flera slags elkunder att hjälpa till att hålla elsystemet stabilt.
Det blir nu vanligare att även privatkunder har timtaxa för el. När elbilar laddas är det en stor fördel för både privatekonomi och effektbalans i nätet att laddningen styrs till timmar då elen är billigare, oftast på natten.
En annan sida av samma sak är att är vid vindstilla fortplantas timprisrörelser över nationsgränserna, och ger en nyttig uppmaning att undvika sådan förbrukning som kan flyttas till mer förmånliga klockslag eller ett senare dygn. På inget sätt kan dessa kortvariga prisimpulser jämföras med de störningar som pågick hela månader hösten 2022, och hade samband med det Putinska angreppskrigets verkningar.
Under samtliga månader 2023 och 2024 (utom en, februari 2023) har rörligt timpris på el i Sveriges elområde 3, där Mälarlandskapen ingår, legat lägre än motsvarande månader 2022. Länge har det rörliga priset varit en liten bråkdel av vad som noterades de påfrestande månaderna 2022.
Under 2024 har priset samtliga månader utom nu i december varit ännu lägre än under 2023. Att då framställa enstaka dagar med svag vind och ovanligt höga timpriser som något slags systemkris är demagogi, inte energipolitik. Det finns dessutom en demagogi som kan leda vilse vad gäller att Sverige, liksom Norge och Danmark, är indelat i elområden.
Vattenkraft, som har huvudrollen i att balansera elsystemet över dygnet och mellan perioder med olika väder, finns mest i norr. Större delen av elförbrukningen sker längre söderut. Kraftledningarnas kapacitet att flytta energi söderut är inte obegränsad. Dessa tekniska flaskhalsar är grunden till geografiska prisskillnader på el – olika stora beroende på väder och variationer i efterfrågan och exportmöjligheter.
En främst sydsvensk lobbyistaktivitet pågår mot att elintensiv stålproduktion är på väg att byggas i Norrland, mot elområdena som sådana samt mot att Sverige skaffar sig ökade – och samhällsekonomiskt värdefulla – exportinkomster från ström som exporteras till grannländer. Veckans skruv på den demagogin har varit att dividera tillfälliga elpriser i Skåne med dem i Mellannorrland, som inte varit långt från noll, och sedan skriva ut resultatet som procent.
Men skillnaderna uppstår ur geografi och teknik, och att försöka dölja sådant är inte gratis för samhället som helhet. Med större kapacitet i nätet av stora kraftledningar kan prisskillnader inom landet bli förhållandevis mindre. Svenska Kraftnät möjliggör nu, med en ny teknik och gemensamma EU-regler, just att större mängder energi kan överföras söderut inom det befintliga nätet. Fast då har även det mötts av agitation och negativ lobbyism.
Elområdenas antal och avgränsning är på väg att ses över, de tekniska förutsättningarna som ska vara styrande förändras ju en del med tiden. Vad det kan leda till är inte känt ännu. Men svepande kritik mot att det alls finns elområden – med sådana argument som att Finland minsann är ett enda elområde – är illa grundad. Finland har ingen fjällkedja med tillhörande stora älvar. Finland har inte heller något Götaland. De har ökat, inte minskat sin kärnkraftskapacitet.
Befogad kritik när det gäller elområden ska riktas åt ett helt annat håll, nämligen Tyskland. Där finns mycket vindkraft i norr, mer solceller i söder, alltför långsam kraftledningsutbyggnad och förment "grön" energipolitik som länge gynnade brunkol och fossilgas medan kärnkraft stängdes av.
En rad av Tysklands grannländer har goda skäl att vilja se Tyskland delat i elområden, så att de slutar att konstlat utjämna sina interna elpriser. De tillgodoser sådant som delstatsegoism i Bayern. Men de stör delvis omgivande EU-länders elmarknader. Det här behöver redas ut EU-länder emellan.
Men detta är inte något argument för att strypa prissignalerna i den svenska elmarknaden – något som skulle öka riskerna för att problem med effektbalansen tillspetsas.