Är SD Tidöavtalets gökunge?

SD-ledaren Jimmy Åkesson var den första partiledaren som äntrade scenen under årets Almedalsvecka. Men hans vistelse i rosorna och ruinernas stad, Visby, blev inte långvarig. Redan i början av talet berättade han nöjt att han skulle åka hem samma kväll.

Det är i och för sig inte ovanligt. Partiledarnas tid i Almedalen brukar vara ytterst begränsad – om de ens väljer att närvara. Det ovanliga var i stället Åkessons val att kokettera med detta faktum inför hela publiken – där flertalet precis anlänt till staden.

En stor del av talet ägnades åt en kavalkad av gamla SD-budskap. Partiet ska fortsätta att driva en hård kriminalpolitik. Gängen ska bekämpas. Integrationspolitiken, som i SD:s tappning stavas assimilationspolitik, ska skärpas ännu mer. Människor som av olika skäl söker sig till Sverige ska anpassa sig till det svenska samhället – utan att ställa några som helst motkrav.

Säkerheten skärps. Inför Jimmie Åkessons tal sökte en polis med hund genom scenen där talet hölls.

Foto: Anders Wiklund/TT

I SD:s Sverige finns, förklarade Åkesson, en dörr in och en dörr ut. De som inte vill anpassa sig förväntas välja dörren som leder ut ur landet.

Det är välkänd SD-retorik, även om den retoriska skruven dras några varv till. Kanske känner partiet, med Åkesson i spetsen, att det behövs.

EU-valet blev en besvikelse. Sverigedemokraterna backade för första gången i ett val. De första analyserna tyder på att väljarna inte köpte SD:s sakfrågor i valrörelsen.

Det kan vara därför som SD trycker skärper retoriken på de politikområden där man tidigare lyckats fånga väljarnas intresse.

Samtidigt finns det en fara i att skruva retoriken alltför hårt. Undersökningar från det svenska valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet, visar att väljarkåren i sin helhet drar alltmer åt vänster. Det är därför långt från säkert att väljarkåren köper SD:s krav på ännu hårdare tag.

En tyst protest under Åkessons tal. SD:s trollfabriker är långt från glömda.

Foto: Emma Wange

Det kan vara ett skäl för att Jimmie Åkesson under talet även lanserade SD som det nya skolpartiet.

Stundtals lät han som ett fjärran eko av L-ledaren Jan Björklund med ett extra lager SD-retorik på toppen: Det ska bli ordning och reda i skolan. Eleverna ska lära sig hyfs. Mobbarna och de stökiga eleverna ska flyttas till nya skolor.

SD väljer alltså att profilera sig i en fråga som signalerar mjukare värden än vanligt. Än så länge består politiken mest av retorik. SD har inga nya idéer.

Under sitt tal utmålar Åkesson Socialdemokraterna som Sverigedemokraternas främsta måltavla för kritik. Men valet att fokusera på skolan – den enda tydliga profilfråga som Liberalerna har kvar – är också ett tydligt försök att underminera L.

Det är därför inte svårt att gissa att stämningen på nästa möte mellan Tidöpartierna kommer att vara frostig.

Under talet gjorde Jimmie Åkesson ingen hemlighet av hur han ser på Sverigedemokraternas roll i svensk politik. SD är motorn i Tidösamarbetet: ”Vi leder, de andra följer efter.”

Åkesson sticker heller inte under stol med vad som ska hända efter nästa val: Antingen sitter SD med i nästa regering eller så befinner sig partiet i opposition.

SD börjar alltmer likna gökungen som vill putta Liberalerna ut ur regeringen.

Emma Wange
På plats i Almedalen