Man kan få ont i magen av en rad olika orsaker. En av dem är regionpolitikernas hantering av ekonomin.
Det finns visserligen lagar och regler som de behöver förhålla sig till. Kommunallagen slår till exempel fast att regionerna ska ha en god ekonomisk hushållning i sin verksamhet – både på kort och långt sikt.
Men i Region Sörmland har politikerna länge blundat för detta. Underskotten per person har varit stora i flera år nu.
Grundproblemet, att regionen har en för omfattande verksamhet och har haft det länge, har ignorerats precis på samma sätt som insikten att man gör sig själv fattigare om man bedriver verksamheten med ett ständigt underskott.
Men, kanske den med lite större insyn säger. Region Sörmland har ju Sveriges lägsta regionskatt. Det är väl bara att höja den för att få bättre balans mellan inkomster och utgifter, så är problemet löst?
Ja, regionen har låg skatt och en skattehöjning är i längden omöjlig att undvika.
Problemet är att en höjning inte löser det grundläggande problemet, att regionen har en för stor kostym.
Region Sörmland kommer, i likhet med alla andra regioner, dessutom att behöva tackla andra stora kostnadsökningar. Skattehöjningen kommer därför att ätas upp av ökande kostnader, som inte har att göra med omfattningen av verksamheten.
Och även om det finns utrymme att höja skatten finns det en gräns för hög den kan bli.
Att höja skatten för att dölja en i grunden misskött verksamhet är aldrig en bra idé. Högre skatt ger inte per automatik bättre välfärd. Åtgärdar man inte de grundläggande problemen kommer kostnaderna att fortsätta att öka utan att vården, kollektivtrafiken eller kulturutbudet förbättras.
En stor del av regionernas försämrade ekonomi beror på att inflationen de senaste åren har lett till kraftigt ökade kostnader. De kommer inte att minska när inflationen faller tillbaka. Det enda som händer är att kostnaderna inte fortsätter att öka i samma takt som förut. Men det högre kostnadsläget kommer till stor del att bestå och bli det nya normala.
Till det får man lägga det demografiska skifte som nu sker. Antalet barn som föds i Sörmland blir allt färre. Förra året minskade antalet nyfödda i Sörmland mest i hela Sverige med över 12 procent. Sedan 2014 har Sörmland haft den näst största minskningen i hela landet.
Samtidigt blir de alla äldsta, 80 år eller äldre, allt fler. Visserligen är många av dem mycket piggare och friskare jämfört med tidigare generationer. Men faktum kvarstår: vårdbehovet ökar med stigande ålder: Bland de som är äldre än 75 år finns det till exempel väldigt få som helt saknar kroniska sjukdomar.
Den ökande andelen äldre kommer därför att öka vårdbehoven, vilket även leder till ökande kostnader.
Ett sätt att spara pengar är att banta den del av vården där vårdbehoven minskar. Föds det mindre barn borde exempelvis resurser kunna föras från mödrahälsovård och förlossningsvård till andra specialiteter i regionerna där behoven ökar.
Men en sådan manöver kräver sina politiker. Inte ens regionernas egen intresseorganisation, Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), tror riktigt på idén – även om organisationen pekar på behovet.
I sin senaste Ekonomirapport konstaterar SKR att det inte är enkelt att fördela om resurserna, eftersom vården är väldigt specialiserad. Frågan är dessutom, som SKR konstaterar, politiskt känslig – inte minst då den påverkar en röststark grupp bland patienter och personal.
Politikerna och tjänstemännen i Region Sörmland har hittills inte gett någon indikation att de är beredda att göra vad som krävs för att få styr på ekonomin. Tvärtom fördjupas krisen.
Enligt den senaste prognosen kommer resultatet för 2024 att bli 140 miljoner kronor sämre än budget. Då har regionen, i strid med reglerna för god ekonomisk hushållning, redan budgeterat för ett reellt underskott. Sammantaget väntas underskottet uppgå till cirka en miljard kronor.
Enligt budgetunderlaget för 2025–2027 räcker inte pengarna regionen har till sitt förfogande för att driva de verksamheter man har i dag.
Besparingar görs visserligen. Men varken politikerna eller tjänstemännen förklarar varför de väljer att spara på just de verksamheter som de gör. Förslagen att minska kostnaderna tycks i stället ske närmast slumpmässigt – som poppande popcorn.
Eller så gör de ansvariga för ekonomin det ännu lättare för sig. Regiondirektör Magnus Johansson kommer exempelvis att fatta ett beslut om att alla verksamheter ska minska sina tillsvidareanställda medarbetare med två procent.
Det är ett riktigt dumt beslut. Det finns verksamheter inom regionen som skulle kunna göra sig av med betydligt fler anställda, medan andra verksamheter snarare skulle behöva fler anställda för att klara sitt uppdrag.
Man kan som sagt få ont i magen av den bristfälliga hanteringen av Region Sörmlands ekonomi. Men det är samtidigt bra om man inte får det. Regionen har inte råd att behandla alla magkatarrer.