Överlevarna, de som själva kan berätta om vad som hände blir allt färr
De är inte många kvar nu – de som överlevde koncentrations- och förintelselägrens. De som gått bort kan inte längre berätta. Numera är det i stället deras barn och barnbarn som för berättelserna vidare. Förintelsen påverkar även dem. Svåra trauman kan leva vidare i en, två, tre eller fyra generationer och påverka livet.
För 80 år sedan, den 27 januari 1945, befriades förintelselägret Auschwitz-Birkenau. Numera är detta datum också Förintelsens minnesdag.
Löftet att det aldrig skulle få hända igen har brutits. Folkmorden som genomförts sedan dess har inte förhindrats av omvärlden. Systematiska och organiserade övergrepp bland annat i form av mord, tortyr och våldtäkter pågår på otaliga ställen i världen där grundläggande mänskliga rättigheter och friheter inte existerar, där det inte finns något skydd.
De dagliga bevisen på människans bottenlösa förmåga till ondska är så många att det är svårt att ta in och förstå.
Vi vet vad som skyddar. Lagar och regler som tar hänsyn till individens rättigheter. Fungerande Institutioner i samhället med mandat, som ett fungerande rättsväsende. De som bidrar till att var oss kan ha modet att stå upp mot förövarna.
Vi vet också att krig är en av de största riskfaktorerna. Det är då institutionerna sätts ur spel. Det är då individer och grupper kan få obegränsade möjligheter att begå övergrepp.
Just nu pågår, enligt Röda korset, 120 väpnade konflikter runt om i världen. Det är flest sedan andra världskriget. Kriget i Ukraina pågår i vårt närområde. Sverige rustar och vi uppmanas på olika sätt att förbereda oss för krig.
Men samtidigt som vi rustar för krig, behöver vi även rusta samhällets styrka att upprätthålla en grundläggande anständighet.
Förintelselägret Auschwitz Birkenau befriades för 80 år sedan.
Många forskare och experter menar att Förintelsen inte började med några av de konkreta händelser vi ibland vill hänga upp det på, som Kristallnatten.
Det började i stället med språket. Hur det gradvis förändrades för att få den tysta majoriteten att acceptera att det fanns grupper av människor som inte var lika mycket värda. Och när budskapet väl trummats in: Hur mycket lättare det blev för majoriteten att acceptera att de människor som inte längre ansågs vara lika mycket värda, även förtjänade att behandlas på ett sätt som skulle ha varit helt otänkbart innan. Hur gränsen för vad som är acceptabelt förflyttades bit för bit.
Även nu lever vi i en tid när språket allt oftare blir mer brutalt och därmed gör oss mindre känsliga för det som händer -- inte minst på sociala medier. Vi trubbas av och reagerar inte längre lika starkt, när vi läst och hört samma, liknande eller ännu värre uttryck.
Men vi alla har en skyldighet att inte vänja oss, en skyldighet att inte vända bort blicken. Vi behöver protestera när språket blir allt brutalare. När det används för att få oss att tro att det finns ett vi som är bättre än de andra. Att sätta stopp innan orden övergår till handling.
27 januari är minnesdagen för Förintelsens offer – samma datum som förintelselägret Auschwitz-Birkenau befriades 1945 för 80år sedan.
Auschwitz-Birkenau befriades för 80 år sedan. En hel livstid sen. Men kvar i världen finns och används samma verktyg som gjorde förintelselägren möjliga. Runt om i världen används dessa verktyg fortfarande för att skapa samhällen där våld och övergrepp är den del av vardagen.
Tro inte för en sekund att samma metoder inte skulle vara lika effektiva här. Och tro aldrig någonsin att du inte kan göra skillnad för att stoppa en sådan utveckling. Det krävs inte mycket från var och en. Men det krävs att vi förstår vad det är som händer, särskilt i en tid då många är rädda. När lockropen från auktoritära läror och ledare åter attraherar allt fler.
Emma Wange
Politisk redaktör
