I september är det dags. Första halvleken går över till den andra. Det är två år kvar till nästa riksdags-, kommun och regionval. Det är en tid då partierna börjar ändra sin strategi och så smått börjar kratta i manegen för att förbereda sig inför nästa val. 

Ja, det är långt kvar. Mycket kan hända på två år. Men för partierna handlar det om att få oss väljare att börja se det de vill att vi ska se lagom till nästa val.

För de partier som styr riket, kommunen eller regionen handlar det om att få oss att se allt bra de har gjort. För partierna i opposition är uppgiften naturligtvis den motsatta. De behöver sätta strålkastaren på det som inte funkar, på problemen som inte fått någon lösning. 

Om partierna ska lyckas få väljarna ändra sitt perspektiv måste de dels arbeta gradvis och långsamt, dels med ödmjukhet och finess.

Men inte riktigt alla förstår att det handlar om en process. De går från noll till hundra i ett svep. 

Det senaste exemplet på detta är den styrande minoriteten i Region Sörmland (M, C, VFP; KD) som i en insändare med rubriken ”Den styrande koalitionen tar ansvar i svåra tider” radar upp argument för sin egen förträfflighet. 

Den styrande minoriteten skriver visserligen ”i en tid där utmaningarna känns oöverstigliga är det lätt att låta sig fyllas av tvivel och oro.” 

Så är det. Region Sörmlands ekonomi är körd i botten. 700 medarbetare, varav 400 i vården, har varslats. Det läggs fram sparplaner och verksamheter ses över.

Men sådana detaljer är inget som styret bryr sig om att nämna i sin artikel. 

Men kanske är det ändå den typen av utmaningar och problem som de menar när de skriver: ”i stället för att resignera tar vi i den styrande koalitionen tag i problemen med beslutsamhet.”

Och det görs å ena sidan onekligen en hel del för att få bättre styr på ekonomin – nu. 

Å andra sidan har styret inte längre något val. Lagar och regler ställer krav på god ekonomisk hushållning. Det så kallade balanskravet innebär att underskott ska återställas inom tre år. 

Region Sörmland har länge levt över sina tillgångar. När inflationen ökade och lågkonjunkturen slog till gick inte detta längre att dölja. Bland regionerna har Sörmland ett av de tuffaste ekonomiska utgångslägena.

De styrande i regionen tvingas därför fatta en rad smärtsamma beslut. De måste prioritera stenhårt bland verksamheter och utgifter – även när det gör riktigt ont ända in i själen.

Själva saneringen av ekonomin borde dock ha inletts mycket tidigare. 

Centerpartiet och Vård för pengarna satt även i styret förra mandatperioden, då tillsammans med Socialdemokraterna. 

Redan förra mandatperioden borde det ha stått klart för dem att ekonomin befann sig i gungning, att regionen hade stora strukturella problem. 

Ändå gjorde de inget för att komma i gång med arbetet.

Visst, under pandemin fanns det andra arbetsuppgifter som var mer akuta. Massiva statsbidrag gjorde också att regionerna kunde skjuta de strukturella problemen framför sig. Och det gjorde S, C och VFP. 

Den nya minoriteten som tog över efter valet 2022 fick en ny chans att tackla problemen. Det gjorde de inte.

Under början av 2023 ägnades i stället alltför mycket kraft åt att sparka den förra regiondirektören Jan Grönlund. 

Det som i grunden var ett enkelt personalärende schabblades bort. Tid, kraft och alltför många miljoner lades på ärendet. Bråken om Grönlunds avgång fortsätter än i dag. 

Det finns onekligen flera frågetecken kvar att räta ut hur det kunde gå så förfärligt fel och det finns därför anledning att låta en utomstående part genomföra en haveriutredning av denna och andra härvor. Inte minst för att hitta och åtgärda de brister i organisationen, som gjorde dem möjliga.

Men politikerna själva borde ha viktigare saker att ägna sig åt, som att hitta breda konstruktiva lösningar på regionens ekonomiska problem. 

Den styrande minoriteten har lagt fram flera förslag för att förbättra regionens ekonomi. Men bortsett från varslet lyser de riktigt smärtsamma förslagen ännu med sin frånvaro. Regionstyrelsens ordförande Christoffer Öqvist (M) har visserligen hintat om att den typen av beslut kommer. När är oklart. 

Men det är synd att det inte redan presenterats klara och tydliga förslag. Utrymmet att lägga fram dem är alltid större under mandatperiodens första än andra halvlek. 

Ett klokt och erfaret styre lägger därför fram sina mest smärtsamma förslag tidigt under mandatperioden. Lagom till nästa val har chockverkan av dem ebbat ut och de har förhoppningsvis hunnit få positiva effekter.

Då finns det tid att gradvis ändra väljarnas perspektiv. Att få dem att vända blicken från problemen till möjligheterna.

Styret i Region Sörmland gör tvärtom. De skjuter de riktigt svåra besluten framför sig och förväntar sig att väljarna mitt i krisen med hull och hår ska svälja betet att det mesta går åt rätt håll.

Så korkade är inte väljarna.