Emma Wange: Korruption hör inte hemma i det offentliga Sverige

Ledarkrönika

Är du en 42-årig manlig mellanchef? Arbetar du i offentlig sektor? Har du svarat ja på frågorna kan det vara dags att rannsaka dig själv.

För det är också beskrivningen av den vanligaste mutbrottslingen i Sverige (DS 4/10).

Vill man spetsa till det ytterligare kan man lägga till att de vanligaste namnen på chefer i Sverige är Mikael, Anders och Johan. 

Det är inte riktigt så som brottslingar brukar beskrivas i allmänhet. 

Det kanske också är därför som landets korrupta mellanchefer inte alltid betraktar det som de gör som olämpligt eller brottsligt – trots att pengar i ett kuvert är den vanligaste mutan. 

Men mutor kan också bestå av annat. Det berättar Parul Sharma, generalsekreterare för Institutet mot mutor (IMM) i en intervju i Dagens Samhälle. Utifrån de mutbrottsdomar som IMM gått igenom, kan institutet exempelvis dra slutsatsen att det i samband med upphandlingar i infrastruktur- eller byggprojekt kan ske sidoförhandlingar där leverantören exempelvis lovar att bygga en veranda till extra bra pris.

Men Parul Sharma pekar i intervjun på flera röda flaggor som kommuner och regioner bör se upp med. En är homogenitet. Det vill säga att alla som möts och förhandlar är för lika, exempelvis de där 40-åriga cheferna som både finns i den offentliga sektorn och på säljsidan. Samma ”killgäng” som gör upp om affär efter affär och helt enkelt blir lite för mycket tjenis med varandra. 

Det är då skarpa gränser tenderar att luckras upp. 

Den vanligaste mutan är fortfarande ett kuvert med sedlar i.

Foto: Martina Holmberg / TT

Det är lättare att jobba med ”killarna” man känner än att ta in en helt ny firma. Och det går ju att skräddarsy ett uppdrag genom att skriva väldigt nischade och detaljerade kravställningar i underlagen till offentliga upphandlingar så att en firma – den man brukar jobba med – uppfyller kraven lite bättre än andra. 

Återkommande nischade och detaljerade kravställningar kan därför vara ett varningstecken på samma sätt som att om en enskild handläggares upphandlingar nästan alla mynnar ut i direktupphandlingar. 

Ett sätt att motverka detta är, enligt Parul Sharma, att inte samma personer får arbeta med samma typer av upphandlingar år efter år. 

Det kan vara särskilt viktigt i mindre kommuner där det bara finns ett fåtal leverantörer, konstaterar Sharma, som tipsar om att man kan försöka låna in handläggare från andra kommuner som ett sätt att bryta ett subjektivt och jävigt mönster i upphandlingarna. 

Och det är utan tvekan viktigt att jobba med de här frågorna. För korruptionen finns i hela det offentliga Sverige. Trenden är dessutom tydlig: Sverige fortsätter att tappa poäng på rankinglistan över korrupta länder. Visserligen från en topposition bland världens minst korrupta länder – men utvecklingen går inte åt rätt håll. 

Men det går att minska korruptionen. Verktygen stavas medvetenhet, aktivt arbete och öppenhet. 

De flesta har tillräckliga teoretiska kunskaper om vad som är jäv, mutor och korruption, men många har ändå svårt att omsätta sina kunskaper i praktisk medvetenhet. 

Att det de gör inte är okej. 

Förvånande många som fastnar med handen i kakburken motiverar sitt handlande med att de försökt hitta en pragmatisk lösning på ett problem, trots att de borde ha fattat att det de gjort inte är tillåtet. Det är exempelvis svårt att tolka sedlar i kuvert som något annat än en muta. 

Den tidigare landshövdingen i Stockholm Anna Kinberg Batra var visserligen ingen mellanchef. Men professorn i förvaltningsrätt vid Uppsala universitet Olle Lundin, kallar hennes rekryteringar av vänner till länsstyrelsen för ”ren och skär korruption”.

Foto: Christine Olsson/TT

Det är därför man måste jobba aktivt i varje organisation för att öka medvetenheten hos varje medarbetare om vad som är okej eller inte – inte minst i samband med upphandlingar. Det ska inte gå att skylla på att man är naiv. 

Det är därför viktigt att signalerna om att detta arbete är prioriterat kommer uppifrån. Det ska inte gå att negligera. Det ska inte gå att hänvisa till riktlinjer som visserligen finns men sällan används. 

Till sist behövs öppenhet. I organisationer där det råder tystnadskultur eller där man gör sitt bästa för att minska insynen är det mycket lättare för osunda kulturer att gro, växa och frodas. 

Mikael, Anders och Johan eller Anna, Maria eller Kristina (som är de vanligaste namnen på kvinnliga chefer) ska inte komma undan. Korruption, mutor och jäv hör inte hemma i det offentliga Sverige.