Utsläppen måste ner. Men tiden är knapp och tempot måste öka. Det är några av slutsatserna i Klimatpolitiska rådets nya årsrapport. Rådet gör klart att politiken har en betydelsefull roll i denna klimatomställning. Det stämmer. Men det handlar också om att befolkningen och näringslivet drar i samma riktning. Eller i alla fall inte låter kortsiktiga egenintressen motverka viktig klimatpolitik.
Rådets recension av klimatpolitiken i Sverige är inte, som en del i opposition påstår, en ”sågning”. Regeringen får visserligen kritik för att en del av dess planerade klimatpolitik ännu inte genomförts. Men den här sortens rapporter innehåller ofta både ris och ros. Där regeringen inte gör rätt eller tillräckligt bra bör detta lyftas fram, men den sortens slarviga rutinskäll en del politiker för närvarande sysslar med borde de sluta med.
Rådet har studerat Sveriges territoriella utsläppssiffror. Och även om de kraftiga utsläppsminskningarna mellan 2019 och 2020 är glädjande, finns det skäl att vara försiktig med positiva omdömen. Åren innan har utsläppsminskningarna varit små. Och mycket av 2020 års lägre utsläpp kan bero på de minskade transporterna under pandemin. En viktig påminnelse är också att dessa siffror enbart rör de utsläpp som sker inom Sveriges gränser. Konsumtion som sker här, men som innebär utsläpp någon annanstans är inte inräknade.
Samtidigt finns det lärdomar att dra av pandemin. En del onödiga resor kan avstås, och ändå kan mycket jobb bli gjort. Det betyder inte att allt sådant jobb är lämpligt att genomföra på distans, men en ökad flexibilitet i hur ofta anställda behöver vara på kontoret kan vara bra både för arbetsmiljö och klimat. Det kan dessutom underlätta i rekrytering när folk kanske inte behöver flytta med sig familjen, och ryckas ur sammanhang som föreningsliv, vänner och skola.
Delar av rådets ”sågning” riktas mot att höstbudgeten innehöll kapningar av anslag till energieffektiviseringar i flerbostadshus och industri. Att effektivisera energianvändning bör visserligen ligga i fastighetsägares och industriers intresse. Energislöseri är dyrt. Och det finns skäl att fundera på hur mycket, eller om staten bör sända pengar för sådant. Men de partier som lade denna budget, Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna, bör välja sina ord väl när de ska recensera regeringens klimatpolitik. Det är bland annat delar av deras budget som kritiserats.
Och förutsättningar är goda för att vi i Sverige kan lämna fossilbränslen bakom oss, i alla fall till stora delar. Detta påpekar rådet. Näringslivets intresse för fossilfria energikällor är stort. Omfattande klimatnödvändiga investeringar i en del industrier i norra Sverige drar oss i rätt riktning. Det politikerna där behöver fokusera på är att ta fram bostäder, erbjuda skola och goda kollektiva transporter, så att rekrytering till näringarna där underlättas.
Med rapporten följer också en del förmaningar. Oenighet i riksdagen i en del viktiga klimatfrågor är en sak. En annan är att kriget i Europa riskerar att rubba klimatpolitiken. Putins massiva invasion av Ukraina, och sanktionerna riktade mot Ryssland, har lett till stora svängningar på energi- och bränslemarknaderna. Detta kan innebära påfrestningar på företags och medborgares plånböcker, och även om staten i viss mån kan lätta sådan börda, bör det göras utan att motverka långsiktiga klimatmål. Insikten att alla behöver dela på den ekonomiska bördan av krig och klimatkris behöver sjunka in.
Därför är det illa att flera riksdagspartier försöker mobilisera och rida på en del missnöje mot priset på diesel och bensin. Det finns skäl att kritisera regeringens planerade generella skattesänkningar på fossila bränslen, men andra går mycket längre. I veckan rapporterades det i kvällspress att M, V, SD, KD och L är överens om ännu större skattesänkningar på diesel och bensin, och planerar att köra över regeringen. Tanken är att sänkningarna – i den mån de inte är en bluff genom att vara mot EU-regler – ska gälla några månader. Men om de fossila bränslena sjunker igen, kommer dessa partier då att ändra sin position? De som aspirerar på regeringsmakt bör inte stå bakom sådana förslag.
Slutsatserna de nu drar borde se annorlunda ut. Att göra varje extra fossilliter billigare riskerar att leda till att oljedespoter i Ryssland, men också på andra håll, kan fortsätta tjäna pengar på vårt oljeberoende. Det riskerar också fördröja klimatomställningen i ett läge när tidspressen är stor.
Det som borde varit klart tidigare har förstärkts med Putins utvidgade krig mot Ukraina: Beroendet av oljeleveranser från despotländer måste upphöra.
