Kriser drabbar alla partier förr eller senare. Den här gången är det Kristdemokraternas tur. Men det som väcker mest uppmärksamhet är inte upprinnelsen till krisen: en polisanmälan om ett sexuellt ofredande. Utan hur KD-ledaren Ebba Busch har hanterat den. 

Ett politiskt radarpar. Så gick det länge att beskriva KD-ledaren Ebba Busch och policychefen Johan Ingerö. De arbetade tätt tillsammans för att göra om KD till ett mer allmänborgerligt parti med klar inspiration från den amerikanska politiska högern. 

De förväntade sig att de andra i partiet skulle sluta upp bakom dem. Och det gjorde de – även om vissa hade handen hårt knuten i fickan. Långt ifrån alla var bekväma med partiets nya politik. Kritiken var särskilt tydligt bland partiets kärnväljare, med rötterna i frikyrkorörelsen. 

Johan Ingerö tröttnade på rollen som tjänsteman. Han kandiderade i stället till riksdagen 2022 och hamnade i topp på partiets Sörmlandslista, trots att han inte hade någon koppling till länet. Väljarna lät sig inte övertygas. KD tappade sitt mandat. 

I oktober 2022 utsågs han i stället till partisekreterare. ”Att ta steget till partisekreterare faller sig naturligt”, kommenterade Ebba Busch utnämningen. 

Många bedömare höjde dock på ena ögonbrynet i förvåning. Ingerö är en solospelare som gillar konfrontation. Det är inga dåliga egenskaper. Men de är helt fel för partisekreteraren som ska fungera som navet i partiet, bygga laget och hantera konflikter. Det om något kände Busch till sedan länge. 

I förra veckan meddelades det plötsligt att Johan Ingerö skilts från sitt uppdrag. På Facebook skrev han själv att det berodde på att han polisanmälts av en partikollega för “någon form av ofredande” i efterdyningarna av en efterfest med ”stora mängder sprit”. Festen ägde rum i en hotellsvit efter valvakan till 2014 års val till Europaparlamentet. Ingerö nekar till anklagelserna. 

Samma dag skriver EU-parlamentarikern Sara Skyttedal (KD) på Facebook att hon lämnat in en polisanmälan mot en partikollega som ”försökt ta sig rätten till min kropp”.

Att Sara Skyttedal lämnar in sin anmälan beror på en konflikt mellan henne och Ingerö kring årsskiftet, som väcker gamla känslor av obehag till liv. Konflikten hade sin upprinnelse i Skyttedals uttalanden om behovet av en uppluckring av narkotikapolitiken. Åsikter som skiljer sig från partiets restriktiva linje.

Det inleds dock aldrig någon förundersökning mot Ingerö, eftersom det misstänka brottet var preskriberat. Vad som hände i hotellsviten kommer därför aldrig att klarläggas. Ord står mot ord. 

Direkt efter Ingerös avgång uttalade sig Ebba Busch: ”Hans väldokumenterade kommunikativa förmåga och politiska kunnande har kommit väl till pass. Jag vill tacka Johan Ingerö för hans många år i partiets tjänst och önska honom lycka till.”

Här skulle krisen i partiet ha kunnat ebba ut. Att bli av med jobbet är en kännbar markering. 

I stället väljer Busch att gå till attack. Hon meddelar i flera intervjuer att Ingerö ändå skulle ha fått sluta eftersom han inte fungerat i rollen som partisekreterare. Kritiken blir gradvis vassare och kulminerar på en pressträff med riksdagsjournalisterna i veckan då hon förklarade att han var en felrekrytering både i kommunikativt och organisatoriskt hänseende. 

Under pressträffen framför hon även kritik mot Skyttedal. Det är inte längre självklart att hon kan kandidera i nästa val till EU-parlamentet konstaterar Busch. Undertonen är att Skyttedal ska falla in i ledet och ligga lågt. Annars har hon ingen framtid i partiet. 

Samtidigt växer den interna kritiken hos partiets företrädare i bibelbältet. Många har en restriktiv syn på alkohol och droger. Frikyrkorna har en historisk koppling till nykterhetsrörelsen. Flera partiföreträdare är chockade och ledsna över den historia som målas upp. 

Redan innan kände de och många väljare sig fjärmade från sitt parti. Den strikta synen på migrationspolitiken och dess närmande till SD. 

KD:s eftervalsanalys slår fast att det skett ett ”tydligt tapp” i frikyrkobygderna i Jönköpings och Örebro län. 

Men än en gång vägrar Busch ta något ansvar och bortser från att det är hennes politik på riksnivå som väcker kritik. ”Det finns ett viktigt utvärderingsarbete att göra lokalt,” konstaterar hon på mötet med riksdagsjournalisterna. 

Kanske är det kommunikativa arvet efter Ingerö som ligger bakom Buschs uttalanden på pressträffen. Gå hellre till attack än pudla. Men som Expressens politiska kommentator Viktor Barth-Kron konstaterar sticker det yrkesmässiga karaktärsmordet på Ingerö ändå ut i sin råhet. 

De hårda orden, oviljan att ta på sig ett uns av ansvar säger mycket om Buschs egenskaper som ledare. Men den här gången faller ändå kritiken tillbaka på henne själv. Attack är inte alltid bästa försvar. 

Emma Wange är politisk redaktör på Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning