Efter denna kris kommer fler. Och klimatförändringarna är den största.
Polen använder coronakrisen som svepskäl för att bromsa klimatarbetet. Även Tjeckiens premiärminister vill hellre prioritera kampen mot viruset än att hantera klimathotet.
För vissa ligger det ideologiska drivkrafter bakom nedprioritering av klimatarbetet. För andra är det huvudsakliga skälet att coronasmittan har synliga och reella konsekvenser här och nu. Liv släcks, sjukvård är under stort tryck och företag går omkull. Allt detta är riktigt. Även industrier riskerar tappa ekonomiska muskler att investera i ny grön teknik.
Ett förändrat och varmare klimat kan leda till att antalet och frekvensen av epidemier ökar, där coronakrisen antagligen är den första i raden av flera. Världens länder måste därför hantera varje enskild kris, oavsett om det gäller virus eller miljökatastrofer, utan att hamna efter i klimatarbetet.
Läget är allvarligt. IPCC, FN:s klimatpanel, meddelade förra året att världens koldioxidutsläpp måste halveras till 2030. Vi måste helt enkelt göra rätt, och det på väldigt kort tid. Sverige är en bit på vägen.
Vår elproduktion är i stort sett fri på fossila bränslen. Vår elproduktion kommer i första hand från vatten- och kärnkraft. Vindkraftverken står för omkring tio procent, biobränsle likaså. Solceller ligger på knappt en procent. Sveriges elproduktion är hög och ökar, elförbrukningen har också sjunkit i 30 års tid. Därför kan Sverige exportera överbliven el till andra länder. Detta är mångt och mycket bra.
Men det finns mer att göra.
Sveriges fordonsflotta är i stora delar beroende av fossila bränslen. För att få ändring på det finns flera alternativ, som inte nödvändigtvis utesluter varandra.
En elektrifiering av transportsektorn är ett alternativ. Men elektrifierade fordon kan öka elbehovet, trots hög produktion och effektiva motorer. Utfasningen av kärnkraftverken innebär också att annan elproduktion, såsom vindkraft, kan behöva skalas upp. Men el från vind är inte heller konstant, när det är vindstilla går produktionen ner. Det kan då bli aktuellt att kunna lagra energin på något vis.
Reduktionsplikt där bensin och diesel tillförs en viss andel biobränsle är också klokt, men andelen behöver höjas.
I vårens budget har regeringen avsatt 120 miljoner kronor för förlängt biogasstöd, samt utökat stöd för solceller. Biogasstödet infördes tillfälligt 2018 och förlängs nu för en andra gång. Stödet är en produktionspremie, vilket innebär ett förskott betalas ut för varje kilowatttimme som företaget förväntar sig producera. Om bolaget inte producerar nog kan det bli återbetalningskyldigt för delar av ersättningen.
Båda tillskotten är bra. Solceller behöver mer tid att utvecklas och testas, så att den kan bli billigare och effektivare. Biobränslen som biogas och etanol har hög klimatnytta och kan därför få en väsentligt större roll i elproduktion, men i synnerhet som drivmedel.
Sverige har goda förutsättningar för ökad produktionen av biobränslen. Biogas görs i stort sett från restprodukter och avfall, till stor del från lantbruk och livsmedelsbranschen. En inhemsk produktion av biogas kan leda till ökad självförsörjning av drivmedel och mindre beroende av olja, från bland annat Ryssland.
Biogasmarknadsutredningens betänkande från förra året (SOU 2019:63) drar slutsatsen att nuvarande förutsättningar och beslut inte kommer vara tillräckliga för att nå klimatmålet för 2030. För att komma i mål är en ökad andel biodrivmedel nödvändig för att minska utsläppen.
Utredningen menar att det varit en snedvridning i konkurrensen med utländsk biogas. För att komma till rätta med det behövs varaktiga stöd för ökad lönsamhet och minskade risker i biobränslebranschen. Men även produktionen behöver ökas i befintliga och nya anläggningar. Stödet ska ha dagens produktionspremier, men vara för längre perioder. Nuvarande system där regeringen förlänger stödet årsvis, leder till viss investeringsovilja, när inkomsterna är osäkra.
Även etanolen kan bli en viktig del i att minska koldioxidutsläppen.
Etanolets dåliga rykte och myter från 2000-talets början, i kombination med en onödig etanolbeskattning 2015-2018 har lett till att branschen inte tar några större marknadsandelar. Många bilförare som i dag hade kunnat köra sina bilar på etanol, väljer bort drivmedlet vid pumpen, trots att det finns goda skäl att välja etanol framför annat.
Trots att etanol förbränns fortare än bensin, och därmed tömmer en biltank snabbare, är etanolen fortfarande billigare per mil och miljöpåverkan avsevärt mycket lägre. Etanol från bland annat Brasilien har hög klimatnytta, inräknat produktionens och transporternas utsläpp. Den som produceras i Sverige är ännu bättre.
Omställningen från en oljeberoende fordonsflotta till en som går på el eller biobränsle är möjlig och nödvändig. Det politiken behöver göra är att säkra att dessa drivmedel är här för att stanna.