I veckan släpptes en nästan 500 sidor lång lägesbeskrivning av högerextremismens påverkan och hot mot det demokratiska svenska samhället. Bakom rapporten står Försvarshögskolans Centrum för asymmetriska hot- och terrorismstudier (CATS), som fick uppdraget 2018 av Centrum mot våldsbevakande extremism vid Brottsförebyggande rådet. Redaktörer har varit Filip Ahlin vid CATS och Magnus Ranstorp, docent i statsvetenskap.
Rapporten tar ett brett grepp om frågan. Ett kapitel handlar om den nazistiska organisationen Nordiska motståndsrörelsens, och andra högerextrema organisationers, närvaro på lokal nivå. Borlänge, Ludvika, Trollhättan och flera orter i Skåne nämns. Också nazismens långvariga närvaro i Sverige tas upp.
Flera av kapitlen beskriver och analyserar de olika ideologiska strömningar som sker inom den yttre högerns rörelser. Vissa har sin ideologiska hemvist i övervintrad nazism, andra har tagit inspiration från den så kallade alternativa högern och vit-makt-grupperingarna i USA. Det de har gemensamt är hatet mot det liberala samhället och invandrare – i synnerhet muslimer. Men också homofobi, kvinnohat, antisemitiska konspirationer och anti-demokratiska ideal är vanligt.
Den organiserade högerextremismen är farlig. I Säkerhetspolisens kapitel har myndigheten analyserat 507 individer med anknytning till våldsbejakande högerextrema miljöer, under 2018 och 2019. Där framgår det att en inte obetydlig andel (190 av 507) är fällda för brott. De flesta gäller brott mot knivlagen och misshandel. Men också hets mot folkgrupp, olaga hot och vapenbrott. Omkring 17 individer har identifierats fått paramilitär träning i bland annat Ryssland, Tjeckien, Polen och Bulgarien. Fortsatt bevakning av dessa är nödvändig.
På många håll i Sverige finns avhopparverksamheter för nazister, och andra extremister. När någon vill lämna en högerextrem gruppering är det bra om samhället kan ge avhopparen verktygen att finna nya sociala sammanhang och försörjning utanför nazistorganisationen. Sådant kan frigöra människor från en destruktiv tillvaro. Skolor och socialtjänst måste vara bra på att upptäcka radikalisering bland unga, men också omgivning, föräldrar, syskon och vänner har ett ansvar att se till så att människor inte halkar in i dessa miljöer.
Men det handlar inte enbart om organiserad ytterhöger. Flera högerextrema terrorister, många gånger på nätet av varandra inspirerade, har gjort sig skyldiga till brutala masskjutningar och seriemord. I Sverige har det handlat om den så kallade Lasermannen som sköt elva personer, varav en dog, i Stockholm 1991-1992 och Peter Mangs terrorisering av Malmös invånare 2008-2009. Men också skolattacken i Trollhättan 2015. Internationellt finns det många fler, där Anders Behring Breiviks mord på 77 personer på norska Utøya 2011, är en av de mer kända.
Senast i veckan dömdes en högerextrem man för moskéattacken i Christchurch, Nya Zeeland till livstids fängelse för mord på ett femtiotal moskébesökare.
Det finns en risk för fler attacker av denna typ också i Sverige, enligt redaktören Magnus Ranstorp. På nätet sprids högerextremt material, inte sällan förklätt till humor, och flyttar gränserna för vad som är ett acceptabelt sätt att tala om människor. Ett förhärdat språkbruk där muslimer, homosexuella och minoritetsgrupper utmålas som tärande och skadliga riskerar leda till avhumanisering, och sänker tröskeln för våld mot dessa.
Idéföreställningen att Europa är under belägring av islam delas med flera europeiska ytterkantspartier. Sverigedemokraterna är ett av de partier där detta är del av deras idévärld. Bland annat har tidigare rättspolitiska talesperson Kent Ekeroth, partisekreterare Richard Jomshof och partiledaren Jimmie Åkesson utmålat muslimer som ett hot mot Sverige. Sådant gör avtryck i det politiska samtalet och samhället.
Därför är det viktigt att dessa rörelsers material inte sprids och språkbruk inte anammas. I det har alla ett ansvar, men i synnerhet politiker. Av det följer att inte ställa sig i beroendeställning till partier med extremt tankegods.
