I Åbo i Finland utlyses i år som så många gånger förr julfred i dag. Under julhelgerna uppmanas finnarna att ”iakttaga ett stilla och fridsamt uppförande”.
Förr utlystes julfreden eller julfriden även i Sverige. I båda länderna straffades dessutom den som gick brott under de dagar som julfriden rådde.
I Sverige har traditionen närmast glömts bort även om begreppet julfrid finns kvar. I Åbo har dock julfreden utlysts med få undantag sedan medeltiden. Det år man har avstått har fara hotat landet, senast i samband med vinterkrigets utbrott 1939.
I år är det fred i Norden, men vi har krig i vårt närområde.
Kriget i Ukraina har pågått i snart ett år. När det bröt ut trodde många bedömare att Ukraina skulle ha små chanser att försvara sig.
Den ryska armen visade sig dock vara svagare än väntat och det ukrainska försvaret, har med hjälp från utlandet, visat sig betydligt starkare.
Men det har haft ett högt pris. Liv har förlorats, familjer har splittrats och drömmar har krossats. I dag kantas vardagen för folket i Ukraina av umbäranden.
Under vintern har de ryska terrorbombningarna av ukrainsk infrastruktur intensifierats. Ryssland har framförallt fokuserat på att slå ut elförsörjningen i hela landet.
Att vara utan el, vatten och värme under vintern är särskilt svårt och tenderar att bryta ner hela samhället.
En redan utsatt befolkning blir ännu mer sårbar, när det blir svårare att hålla värmen och få tag i mat. Risken för sjukdomar ökar, vilket ökar pressen på en redan hårt ansatt sjukvård, som är beroende av el och vatten för att fungera.
Det är naturligtvis syftet med bombningarna. Att undergräva motståndet hos folket. Att få dem att tappa orken och ge upp.
Ryssland är varken den första eller sista nationen som använder sig av den här taktiken. Med en despot vid makten som drömmer om att återupprätta landets supermaktsstatus, kan vi heller inte räkna med något annat. I kriget mot Ukraina skyr Ryssland inga medel.
Men än står Ukraina upp för sin frihet. Befolkningen uthärdar alla umbäranden och sorger. Men de behöver fortsatt hjälp av andra, såväl nationer som individer.
Det är många som skänkt saker, donerat pengar och öppnat sina hem för flyktingar. Det arbetet måste vi fortsätta med.
Vi bör också kräva att Ukraina får fortsatt hjälp av Sverige, andra länder och överstatliga organisationer. De kan göra mer både för att förstärka de humanitära hjälpinsatserna och stärka Ukrainas militära och civila försvar. Garantier om fortsatt stöd kan ge ukrainarna lite mer trygghet och kraft att härda ut.
Det är därför mer än välkommet att Sverige under sitt ordförandeskap i EU kommer att prioritera frågan om ett fortsatt ekonomiskt och militärt stöd till Ukraina. EU både kan och bör göra mer för att stötta Ukrainas rätt att försvara sig.
I veckan genomförde Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj sitt första statsbesök sedan kriget bröt ut i februari. Resan gick dock inte till Bryssel utan till USA.
Under besöket mottog presidenten ett stödpaket till ett värde av drygt 450 miljarder kronor. Mest uppskattat av allt var dock beskedet att paketet även innehöll USA:s mest avancerade luftvärnssystem Patriot.
Under ett tal i kongressen tackade Volodymyr Zelenskyj för det stöd Ukraina hittills fått i kriget. Han underströk dock att stödet inte handlar om välgörenhet, utan att det är investering i global säkerhet.
Det är något vi inte får glömma. Ukrainarna upprätthåller dag efter dag fronlinjen mot ett makthungrigt Ryssland medan vi andra ser på.
Svaret från Ryssland lät inte vänta på sig. Under ett tal inför landets högsta militära ledning samma dag slog president Vladimir Putin fast att ”vi har allt som behövs för att fortsätta. Vi har teknologin, kärnvapnen och vetenskapen.” Han konstaterade även att Ryssland ska utöka sin militära kapacitet och stridsberedskapen för kärnvapenstyrkorna. Ryssland har således inga planer på att slå till reträtt.
Ukraina har nyligen varnat för att Ryssland har för avsikt att genomföra en ny storskalig markinvasion.
Kriget kan snart gå in i en ny upptrappad fas.
I jultider har det dock hänt mer än en gång att soldater och civila kunnat få en viss respit. Mest känd är kanske de så kallade julfreden på julafton 1914 då vapnen längs en del av fronten i Flandern lades ned. Tusentals brittiska, tyska och franska soldater möttes i ingenmansland mellan skyttegravarna. De bytte mat, snaps, souvenirer och tobak. De sjöng julsånger.
Tanken går till Zacharias Topelius dikt julefrid från 1883:
Glöm sorger och strid,
var fri, och var lycklig!
Men säg mig: hvad vet du om julens frid?
I Ukraina lär det inte inträda någon julefrid i dag. I likhet med ryssarna firar ukrainarna vanligen först jul i början januari. I år har kyrkan dock uppmanat dem att fira jul när de själva vill: de närmaste dagarna eller i början av de nya året.
Vi kan ändå hoppas på några dagars julefrid i Ukraina, då befolkning och soldater får några dagars andrum från krig och umbäranden.
