Det jättelika fraktfartyget Ever Given skapade stora rubriker när det förra veckan satte stopp i den handelsviktiga Suezkanalen som förbinder Röda havet och Medelhavet. Några dagar senare var skeppet loss.
Händelsen synliggör bland annat vilken viktig farled Suezkanalen är för världshandeln. Men också hur enstaka händelser kan hindra många leveranser. Hundratals båtar fick vänta tills fartyget inte längre blockerade kanalen.
Olyckan påminner oss hur ofta handeln bara rullar på. Mängder av människor inom tillverkningsindustri, hamnar, administration och transport får allt att klaffa. Med tanke på att det vanligtvis tar sig omkring 50 lastfartyg om dagen genom kanalen hade det kunna gå riktigt fel oftare. Antalet gånger som det varit stopp i kanalen är lätträknade.
Samtidigt kan störningen få följdeffekter. Det kan bli tajt med tid i världens hamnar för av- och pålastning. Svensk vård och många medicintekniska företag importerar mycket från Asien, varor som ofta transporteras genom Suezkanalen. Det handlar om handskar, förkläden och viss medicinteknik.
De försenade leveranserna kan få kortsiktiga följder i kommuner och regioner. Hur exakt återstår att se. Det sade Anna Lefevre Skjöldebrand, vd för medicintekniskaföretagens branschorganisation Swedish Medtech, till TT nyligen.
Många vårdgivare har under pandemin blivit bättre på att lagerhålla med sjukvårdsmaterial, men också en del läkemedel. Det är en bra start. Det är en buffert som gör det lättare att fortsätta bedriva vård även när leveranserna strular eller om många skadas eller insjuknar snabbt.
Trots dessa förbättringar finns det fortfarande brister i sjukvårdens beredskap inför kris och krig. Det kan vara naturkatastrofer eller omfattande olyckor. Det kan också vara frågan om krig eller virusutbrott. Det är en av slutsatserna som dras i den statliga utredningen om beredskap inom hälso- och sjukvård som släpptes i veckan.
För att hantera olika kriser föreslår den särskilda utredaren Åsa Kullgren, tidigare landstingsstyrelsens ordförande (S) i Sörmland, utökad lagerhållning av sjukvårdsmaterial och läkemedel i olika nivåer. Detaljerna kan diskuteras, men huvuddragen är kloka. Sådana produkter som behövs till vardags inom offentligt finansierad sjukvård ska lagerhållas. Lagren ska räcka för en månads normalförbrukning. För kommuner och regioner ska liknande lager för andra produkter räcka sex månader. Staten ska i huvudsak lagra sådant som inte omsätts i vardagen.
Sverige bör dock vara försiktigt med att ställa liknande krav på läkemedelsföretagen som verkar här. Om bolagen väljer att hålla större lager för att kunna leverera enligt avtal är det såklart bra. Och en del företag i Sverige har det senaste året börjat göra det på egen hand. Bättre vore att ställa krav om leverans också i kristid. Då kan företagen själva hitta sätt att säkra tillgången.
Förslagen om beredskapsapotek kan också vara en bra idé. Det innebär att Apoteket AB, som utredaren föreslår, får ansvar för utökad lagerhållning av vissa läkemedel, särskilt sådana som är receptbelagda. Finns inte Apoteket AB där det bedöms behövas lager får ansvaret för sådana upphandlas med andra apotek.
Om beredskapsapoteken håller läkemedelslager kan människor som vanligtvis sköter sin behandling på egen hand fortsätta med det även under kristider. Det innebär att de inte behöver belasta vården mer än vad en eventuell kris redan gör.
Sverige står inte ensamt. De lager med teknisk sjukvårdsutrustning som EU för närvarande bygger upp kan vi ta del av vid allvarliga händelser. Vi har också grannländer som vi kan hitta lösningar tillsammans med. Avtal med Danmark om insulinleveranser i kristider är en sådan sak. Utredningen föreslår att de nordiska länderna kartlägger sin produktion av vissa läkemedel, sjukhusutrustning och vaccin. Om leveranser av nödvändigheter till länderna helt eller delvis stoppas bör man nyttja kompetensen i det nordiska näringslivet för egen tillverkning.
För om en kris eller ett krig blir långvariga kan inget lager räcka, oavsett hur stora de görs eller hur mycket pengar som läggs på dem. I synnerhet inte om efterfrågan på vissa produkter redan är skyhög. Det var det som hände förra våren när pandemin slog till och världens länder konkurrerade om en begränsad mängd munskydd.
Det går att förebereda för mycket. Länders beslutsfattare kan lyssna på experter om faror och risker. Avtal, samarbeten och planer kan läggas ut. Sjukvård kan ha tillgång till stora mängder sjukhusutrustning. Men det är också viktigt att vårdorganisationerna i Sverige har kompetent personal och att verksamheterna snabbt kan ställa om till nya omständigheter. För hur mycket det än planeras och förbereds går det inte att veta exakt vad nästa kris går ut på.