DÀr samhÀllsstÀllning eller klasskillnader följde sprÄk eller hudfÀrg behövde fördomsfullhet eller rasism ingen jordmÄn i akademiska begrepp. KolonialvÀlden och slavhandel hade inte biologisk naturvetenskap som orsak.
Dock finns en period i biologins teoriutveckling, med stor och ödelÀggande betydelse för att förstÀrka rasism, underblÄsa etniska förföljelser och ge verktyg Ät diktatorer. Detta var inte pÄ 1700-talet, utan lÄngt senare.
Charles Darwins och andras utvecklingsteorier under sent 1800-tal och in pÄ 1900-talet fick mycket brett genomslag i samhÀllsdebatten. De missbrukades, förvreds och blev förevÀndning för att se skoningslös kamp för tillvaron som ideal för samhÀllsutveckling och hÀrskarmetoder.
I denna biologism frodades spekulationer om ârasegenskaperâ, som anvĂ€ndes för att avfĂ€rda mĂ€nniskovĂ€rde och moral. Nazismen och dess folkmord blev det yttersta, inte det enda exemplet.
Ett stickspĂ„r i försommarens âstatydebatterâ har varit en handfull pĂ„stĂ„enden om Carl von LinnĂ©, botanikens stora namn i mitten av 1700-talet. Tanken verkar vara att han skulle ha vĂ€xlat in biologin pĂ„ ett rasistiskt spĂ„r, och att det fĂ„tt följder hundratals Ă„r senare. Ett allvarligt fel med sĂ„dan historieomskrivning Ă€r detta: UppmĂ€rksamheten flyttas bort frĂ„n den urspĂ„rning till kvasivetenskap och rastĂ€nkande som skedde bortĂ„t 150 Ă„r senare.
Linné gjorde sin centrala insats inom botaniken. DÀr byggde han pÄ det han sjÀlv sÄg och studerade, nÄgot han ocksÄ gjorde i landskapsresornas studier av brukningsmetoder och levnadssÀtt. Dessa gav honom en bestÄende plats i svensk litteraturhistoria, och gjorde honom ocksÄ till en av pionjÀrerna i folklivsforskning.
En av hans viktigaste erfarenheter var mötet med samernas liv och kultur under studieresan i ungdomen till övre Norrland, Norge och Finland. Samerna sÄg han inte pÄ med ras- eller andra fördomar.
Som nyfiken iakttagare kom han att se dem som föredömen i frÄga om hÀlsosam kost med mycket fisk och kött men mindre mjölmat, vatten som dryck och inget brÀnnvin. Spritens skadlighet varnade Linné för gÄng pÄ gÄng, i förelÀsningar och skrifter.
Redan hans sĂ€tt att skriva om samerna och deras kultur visar pĂ„ att det Ă€r nĂ„got skevt i att mĂ„la upp en bild av LinnĂ© som en rasismens inspiratör. Det som ibland anvĂ€nds för sĂ„dana pĂ„stĂ„enden Ă€r nĂ„got annat. LinnĂ© försökte Ă€ven skissera ett sammanhĂ„llet system för allt i naturen, och han insĂ„g att mĂ€nniskan â som han sĂ„g som en enda art, inte flera, om Ă€n med variationer â delade biologiska egenskaper med andra dĂ€ggdjur i skapelsen.
Det som frÀmst sÀgs belasta Linné Àr ett kort avsnitt dÀr vÀrldsdelarnas befolkningar fÄr stÄ för sÄdana variationer inom mÀnniskoslÀktet, med Amerikas indianer som högst stÄende. Linné visste inte mycket om dem men tillskrev dem ett levnadssÀtt liknande samernas.
Detta sÀger mest att Linné inom andra biologiska grenar Àn botaniken inte höll samma, för sin tid höga vetenskapliga nivÄ, utan blandande in svaga kÀllor eller spekulationer. Att det fÄtt nÄgon egentligt styrande inverkan pÄ vetenskap eller samhÀllsdebatt under sent 1800-tal och framÄt Àr lÄngsökt.
Vad Linné framför allt bidragit med i svensk samhÀllsutveckling, förutom det levande sprÄket samt attackerna mot brÀnnvinet, Àr att hans botanik gav upphov till en stark tradition av att personligen iaktta och lÀra sig om natur och miljö. I dagens opinioner för naturvÄrd och ekologi Àr denna ideella amatörbotanik en viktig kraft för saklighet och uthÄllighet.
I sin senaste bok, Gubbas Hage, har Kerstin Ekman, den mÄngsidiga författaren som gick i skolan i Katrineholm, skrivit essÀer utifrÄn ett litet stycke mark som hon och hennes make en tid Àgde i Roslagen. Hon vÀver samman kultur och naturkunskap, Àven med referenser till antika författare, just som Linné gjorde.
Hon har den legendariske botanikern Erik Almquists berömda storverk Upplands vegetation och flora. Hon tÀnker att om Almquist ÀndÄ varit lektor i Katrineholm, inte i Eskilstuna dÀr han hade sin tjÀnst, dÄ hade hon faktiskt fÄtt ha honom som sin lÀrare i biologi.
VĂ„rt arv frĂ„n LinnĂ© Ă€r miljöengagemanget, inte nĂ„gra rasförestĂ€llningar. Ăr det nĂ„gon svensk 1700-talsgestalts staty som med rĂ€tta ska förknippas med rasism Ă€r det i stĂ€llet den över Gustav III, invid Stockholms slott.
Efter att han knĂ€ckt riksdagen satte han bland annat igĂ„ng en svensk slavhandelsverksamhet pĂ„ en ö i VĂ€stindien. TrĂ€ldomen hade Sverige frigjort sig frĂ„n redan pĂ„ medeltiden. För en tid blev den Ă„ter svenskflaggad, av âtjusarkonungenâ sjĂ€lv.