Det blir ingen överenskommelse mellan partierna i den parlamentariska migrationskommittén. Med tanke på hur arbetet har gått till är det inget att beklaga.
Partiförhandlingarna var dömda att bryta samman. Moderaterna har sedan länge visat att det är dit de siktat, med en debatt i högt tonläge, ultimativa krav och betoning av konfliktlinjer.
M vill uppenbart ha flyktingpolitiken högt upp på dagordningen fram till valet samt låta den vara tydligt blockskiljande, där M, KD och SD är ett block. I det upplägget ingår inte att sopa undan frågan i en överenskommelse med Socialdemokraterna.
Om en bred uppgörelse ändå blivit av, hade den till stor del bestått av anti-invandringsförslag som är dåligt utredda och som ligger utanför det uppdrag som kommittén fått. Framför allt Moderaterna, men även vissa andra partier, har visat ointresse för expertutlåtanden. Till dessa hör den analys från Migrationsverket som visar på ett mycket svagt samband mellan asyllagstiftningen och storleken på flyktingmottagandet.
Det förslag som de opolitiska tjänstemännen i kommittén nu tar fram utgår från partiernas olika ställningstaganden men tar bort det mesta av det som politikerna har fört in vid sidan av kommittéuppdraget.
Till det senare hör ”volymmålet”, förlängd preskriptionstid för ny ansökan om uppehållstillstånd efter avslag och skärpning av reglerna för spårbyte där den som fått nej till asyl kan få stanna på grund av arbete. Inte heller idéerna om att nyanlända ska utestängas från rätten till vissa bidrag och offentlig service kommer finnas med i förslaget från sekretariatet.
Med tanke på de majoriteter som kan formas kring de olika förslagen är det upplagt för att den framtida asyllagstiftningen kommer ligga nära den lag som gäller i dag. De viktigaste delarna är tidsbegränsade uppehållstillstånd med rätt till familjeåterförening utan strikt försörjningskrav, plus en humanitär skyddsgrund som blir en sorts återgång till den tidigare säkerhetsventilen ömmande omständigheter.
Mycket talar dock för att kommittén även kommer att föreslå en problematisk sak: Krav på egen försörjning, samt kunskaper i samhällsorientering och svenska för permanent uppehållstillstånd. Det kan då komma att gälla inte bara flyktingar och deras familj, utan alla invandrare, däribland partners till svenska medborgare, arbetsinvandrare och så vidare.
Förutom olika principiella invändningar som kan resas mot detta finns en rad praktiska. Vilka nivåer på kunskaper ska krävas, och hur ska de skilja sig från dem som är tänkta att införas för svenskt medborgarskap? Finns det utbildningsresurser som kan ställas till de nyanländas förfogande?
Om kommittén lägger detta förslag och regeringen väljer att gå vidare med det, kommer det krävas en så noggrann utredning att något lagförslag inte kommer före valet. Men säker kan man aldrig vara. En del politikers vilja att i just dessa frågor lagstifta utifrån obefintligt beslutsunderlag ska inte underskattas.
En vändning som har kommit lite i skymundan är Liberalernas. Partiledningen har bytt politik, i strid mot partitraditionen, nyligen gjorda ställningstaganden i riksdagen och partiprogrammet.
Efter Sverigedemokraternas och Moderaternas avhopp från migrationssamtalen skrev Nyamko Sabuni ett inlägg på DN Debatt (16/7). Hon manade till återupptagna förhandlingar mellan S, C, L, M och KD. Huruvida Sabuni trodde på detta är oklart, men uppmaningen var lika mycket, och kanske framför allt, ett ensidigt avståndstagande från Miljöpartiet men inte från M och KD. I en tillbakablick ville Sabuni få det till att hon, till skillnad från MP, företräder en konsekvent linje.
Men det är inte sant. Liberalerna tog ställning mot den tillfälliga lagen. L ville se treåriga uppehållstillstånd för alla som får asyl och en rätt till familjeåterförening även för kategorin alternativt skyddsbehövande, dit krigsflyktingar hör. Längre uppehållstillstånd ger bättre integration och generös familjeåterförening förhindrar farliga asylresor för barn, argumenterade partiet bland annat.
Denna åsikt är inskriven i ett antal riksdagsdokument från L, och i Januariavtalet fick L tillsammans med MP och C igenom underlättad familjeåterförening som trädde i kraft förra året.
Liberalernas partiprogram säger att ”Försörjningskravet ska inte gälla vid återförening mellan föräldrar och minderåriga barn. Flyktingar och skyddsbehövande samt personer som varit långvarigt bosatta i Sverige ska inte omfattas av försörjningskravet för att ta hit sin närmaste familj.”
Nyamko Sabuni håller nu på att dra ett streck över allt detta. Hon gör en gir mot Moderaterna i frågan utan att ha mandat från partiet. I kommittén har Liberalerna tagit ställning för uppehållstillstånd på 13 månader för alternativt skyddsbehövande och försörjningskrav för gruppen från dag ett. Vad detta i praktiken betyder är att det i de allra flesta fall omöjliggör återförening mellan makar samt mellan föräldrar och minderåriga barn.
Egenmäktigheten är entydig. Vad säger partimedlemmarna om den?