Kultur och folkbildning ska stå fri från staten. Klåfingriga politiker och ämbetsmän ska hållas långt borta från dem. Det är en liberal ståndpunkt och den är värd att värna. Därför är det oroande när det "fria" nu utsätts för en del beskjutning.
De senaste åren har Folkbildningsrådet varit måltavla. Detta fristående samverkansorgan förmedlar årligen några miljarder i statsbidrag för att stärka demokrati och samhällsengagemang – det som kallas folkbildning. Rådets uppgift är att fördela dessa pengar till studieförbund och folkhögskolor.
Pengarna kan gå till studiecirklar och kurser i allt möjligt. Det kan vara släktforskning, oljemålning, teater med Eskilstuna finska förening, bokbinderi eller Iphone för nybörjare, svenska och samhällsinformation för dem som är nya i Sverige eller språkkurser i tyska. Och ännu mer. För många invandrade kan det vara ett sätt att öva sig i svenska eller att hitta nya sammanhang. Flera slags musik- och annan kulturutövning skulle antagligen också lida utan en del tillskott av statliga bidrag.
Folkbildningen är dessutom en övning i demokrati. Inte då att lägga en valsedel i urna vart fjärde år. Men studiecirklar styrs från roten, inte kronan, och bygger på självförvaltning och frivillighet. Det är en sorts träning i demokratiskt tänkande som har betydelse för ett påläst och respektfullt debattklimat.
Trots detta finns från en del håll ett mångårigt motstånd mot studieförbunden, mot Folkbildningsrådet och mot deras självständighet. Nyss tyckte sig sådana kritiker ha fått vatten på kvarn. I en av Riksrevisionens rapporter kritiseras Folkbildningsrådet för otillräckliga kontroller vid utbetalning från pengapåsen. Det sägs finnas en risk att pengar som borde gå till folkbildning kan bli medel i privat konsumtion eller annat.
Så kan det ibland vara. Samtidigt behöver folkbildningens fiender sansa sig. Bara för att kontroller brustit på sina håll behöver det inte betyda att pengarna har använts helt och hållet fel. Studieförbunden ska givetvis rapportera på ett överskådligt och korrekt vis och en del skärpning verkar behövas. Även Folkbildningsrådet har konstaterat detta. Samtidigt måste kraven på redovisning vara rimliga och inte kvävande.
Inte sällan har en bedrägerihärva på Järvafältet i Stockholm använts som slagträ. "Korrupt" kallades det på Svenska Dagbladets ledarsida, men också i Blekinge Läns Tidning. "Mygel" skrev Expressen.
Men det var studieförbunden som upptäckte bedrägeriet. Det är Folkbildningsrådet och studieförbunden som sedan satt in åtgärder för att något liknande inte ska ske igen – och det ska även ha gett effekt.
Dessutom bör man se upp med ensidigt intresse för statskontroll. Den statliga förvaltningen ska inte få tränga in överallt, särskilt inte i civilsamhällets föreningsliv och folkrörelser. Får allstatligheten breda ut sig blir inte mycket av det "fria" kvar. Denna liberala grundsats hör till det som Expressen och Blekinge Läns Tidning slängt över bord.
Sedan var det den där myndigheten som både M och SD förespråkar. Den, istället för Folkbildningsrådet, skulle fördela skattemedlen till studieförbunden. Det ligger i farans riktning att det skulle ge politiker och ämbetsmän mer av ett dirigerande inflytande över kultur och folkbildning. Det vore direkt antiliberalt.
Märklig är också tanken. Skulle det upptäckas dopning eller oegentligheter i något idrottsförbund, eller i några lokala sportföreningar så skulle få eller ingen föreslå nedstängning eller förstatligande. Internationella förbund som IOK och FIFA ska kritiseras, men det är fortfarande bäst när idrotten inte styrs av stater.
Särskilt frihetsfientlig är Sverigedemokraternas inställning till folkbildningen. Först att uppmärksamma detta 2014 var den nu bortgångne Håkan Holmberg, politisk redaktör på Upsala Nya Tidning. En riksdagsmotion från SD var då en första signal om ett förstatligat folkbildningsråd som verktyg för politiserad opinionsstyrning.
Håkan Holmberg påpekade att folkbildningen har sina rötter i kampen för demokrati. Inte i en nationalistisk strävan, som SD påstått. Dessutom bör det tilläggas att många idéer om frihet, demokrati men också nykterhetsideal migrerade från bland annat USA till Sverige. Bland annat är Eskilstuna-Kuriren och Katrineholms-Kuriren grundade på en del av dessa idéer.
Det Håkan Holmberg då pekade på har sedan fortsatt i ett flerårigt SD-motionerande i riksdagen. I skottlinjen är "uppenbart mångkulturistisk och politiserad verksamhet", som SD formulerade det i en motion senast för ett år sedan.
SD:s mål med fortbildningen är inte att låta människor organisera sig och engagera sig hur de vill. Nej SD vill stärka någon föreställd nationell identitet. Partiet sätter likhetstecken mellan splittring och mångfald.
Rasistisk politik är alltid antidemokratisk. SD:s inställning till folkbildningen förstärker den bilden. Riksrevisionen kan bli utnyttjad som tillhygge i en ideologisk attack mot kulturlivets och folkrörelsernas frihet från staten.