Har flyktingar svårare att etablera sig i Sverige nu jämfört med förr? Är utanförskapet större? Går utvecklingen åt fel håll?
Den som följer den politiska diskussionen kan lätt tro det. Påståendet om ”misslyckad integration” är en sorts mantra som oftast inte ens anses behöva förklaras. Det hävdas också återkommande att ökad flyktinginvandring gör det svårare att få jobb både för dem som kommer och för dem som redan är här.
Men verkligheten är en annan. Hos Statistiska Centralbyrån (SCB) finns utmärkta sammanställningar av olika mått på det som kallas integration, med tidsserie från drygt 20 år bakåt. Det handlar om sysselsättning, ekonomi, boendevillkor, valdeltagande och en del annat.
Det mesta är nedbrutet på folks bakgrund – inte bara födelseregion utan även skäl för invandring – samt platser i Sverige. Bostadsområden med svårast social utsatthet, kallade LUA- och URB-områden, är särredovisade, vilket gör det möjligt att följa utvecklingen där.
Siffrorna visar att utrikes födda svenskar, men även specifikt flyktingar och deras anhöriga, har i större utsträckning jobb, tjänar mycket mer och har betydligt bättre hälsa nu än för 20 år sedan. Tiden till ett första jobb är också kortare.
1997, som är det första året i sammanställningen, var 48 procent av de utrikes födda (20-64 år) i arbete (förvärvsarbetande). 2019, som är det senaste året, var andelen 65 procent. Om man bara tittar på gruppen skyddsbehövande (flyktingar) och deras anhöriga är ökningen från 26 till 60 procent.
Och det går av allt att döma snabbare. 1997 hade 18 procent av flyktingarna jobb två år efter uppehållstillstånd. 2017 – senaste året i serien – hade 36 procent arbete efter två år.
Den som vill hävda att ökningen mest består av några få arbetstimmar och låga inkomster kan titta på ett annat mått – andelen personer med kontrolluppgift från Skatteverket under 1,5 basbelopp per år. 1997 hade 43 procent av flyktingarna och deras anhöriga så låga inkomster, 2019 var andelen 15 procent.
Samma sak syns på kommunnivå. I Eskilstuna, som har tagit emot många flyktingar, hade 28 procent av dem och deras anhöriga jobb 1997. 22 år senare var det 53 procent. I Katrineholm har det gått från 26 till 54 procent.
Men mest intressant är utvecklingen på de platser som uppmärksammas mest i diskussioner om utanförskap och segregation. Här kan vi för enkelhetens skull titta på hela gruppen utrikes födda, men mönstret är detsamma för flyktingar och deras anhöriga – det skiljer några få procentenheter.
I Husby, där jag är uppvuxen, har sysselsättningen i gruppen ökat från 38 till 61 procent mellan 1997 och 2018, som är det senaste redovisade året i den serien. I Rinkeby har den gått upp från 29 till 55 procent, i Norra Biskopsgården i Göteborg från 20 till 57 procent och så vidare.
Svårast är jobbsituationen för de boende i Herrgården, en del av Rosengård i Malmö. Här hade 31 procent av de utrikes födda jobb 2018. Men det är likväl en kraftfull ökning från 5 procent 1997.
Utvecklingen följer den allmänt förbättrade arbetsmarknaden i Sverige. Den kraftigaste uppgången i sysselsättning skedde från slutet av 1990-talskrisen till millennieskiftet men har fortsatt åt samma håll sedan dess.
Nej, jobb är inte det enda relevanta måttet. Men det är grunden som styr så gott som alla andra livsvillkor och det går åt rätt håll. Ja, det finns en hel del problem, särskilt i utsatta områden. Men att konstatera det är något annat än att tvärsäkert påstå, men i praktiken gissa sig till, samband som siffrorna ovan stökar till en hel del.
Den som vill diskutera integrationsproblem bör vara betydligt mer konkret än att bara kasta fram ”misslyckad integration” som något slags axiom. Misslyckad eller otillräcklig i vilket avseende och i förhållande till vad?
Det skadar inte heller med en portion realism. Vilken sysselsättningsnivå bör vi se som inom räckhåll bland människor som måste starta om sitt liv från noll i ett nytt land, som är relativt gamla när de flyttar till Sverige och/eller kommer från länder med starka hemmafrutraditioner?
Men framför allt: Hur ser den faktiska situationen för de invandrade till Sverige ut över tid?
De som ropar efter ”seriös” och ”vuxen” debatt i ämnet har ett ansvar att själva uppträda därefter. Kollegor på nyhetsredaktioner bör i sin tur bli bättre på att ta fram relevanta fakta, ställa mer precisa frågor till politiker och oftare vända perspektivet.
