Vid Andra vÀrldskrigets slut var det mÄnga européer som försökte glömma och gömma sin del i Förintelsen. I dag vill vissa slÀta över eller förneka den.
Den 27 januari 1945, för 76 Är sedan befriade sovjetiska trupper de fÄ överlevande fÄngarna i koncentrationslÀgret i Auschwitz. NÄgra mÄnader senare befriades lÀgret i Bergen-Belsen av britterna.
Datumet för befrielsen av Auschwitz har blivit minnesdagen för Förintelsens offer. Allt fÀrre av dem som överlevde Hitlers dödslÀger Àr i livet och kan vittna om det som hÀnde: SlÀktingar, vÀnner och bekanta som gasades eller sköts ihjÀl. Andra arbetades till döds, dog av svÀlt, dödsmarscher eller av vÄld i ghetton och koncentrationslÀger. Men ocksÄ förföljelsen, förtrycket, tortyren. Listan Àr lÄng.
I fjol slĂ€pptes den svenska översĂ€ttningen av den fransk-tyska journalisten GĂ©raldine Schwarz bok Medlöparna â En berĂ€ttelse om Europas glömska. I boken skĂ€rskĂ„dar hon sin egen familjs förhĂ„llande till nazisternas övergrepp. Strax efter kriget försökte mĂ„nga tyskar förtrĂ€nga det de varit del i, Ă€ven om det fanns de som talade ut. I Frankrike, dĂ€r mĂ„nga judar hade berövats sina franska medborgarskap, överdrevs inte sĂ€llan det franska motstĂ„ndet mot nazisterna.
Géraldine Schwarz morfar Lucien jobbade som gendarm under den franska Vichyregimen. I boken försöker författaren bland annat ta reda pÄ i vilken utstrÀckning han deltog i judeförföljelsen i Frankrike. Men Luciens tidiga död lÀmnade mÄnga frÄgor obesvarade.
I Karl Schwarz, författarens tyska farfar, hem möttes sonen Volkers frÄgor om tiden under Andra vÀrldskriget med utskÀllning eller tystnad. NÀr Volker vÀxte upp mÀrkte han att historielektionerna i skolan stannade vid Weimarrepubliken. Detaljerna om tiden dÀrefter var sparsamma. MÄnga lÀrare hade sjÀlva spridit Hitlers propaganda i Tredje Rikets skolor.
Den enda som uppmuntrade Volkers historiesökande var en lÀrare som var mer detaljerad om Hitlers Tyskland Àn andra. LÀrare har stor betydelse för att vÀcka intresse för och lÀra nya generationer om det som varit och Àr.
Farmodern Lydia var inte medlem i nazistpartiet men hennes beundran av Adolf Hitler mÀrktes. Farfadern Karl var dÀremot medlem. Men för honom var det förmÄnerna som lockade. Hur han förhöll sig till ideologin förblir oklart.
Det blev allt svÄrare för den judiska befolkningen i Tyskland under 1930-talet. De segregerades frÄn den övriga befolkningen, berövades den ena medborgerliga rÀttigheten efter den andra. Fler och fler yrken gjordes otillgÀngliga för dem. MÄnga försökte dÄ fly landet.
För att utvandra behövdes visum och pengar. Men möjligheten till invandring till andra stater, dÀribland till Sverige, var kraftigt begrÀnsad. Judarnas situation beklagades, men mycket mer Àn sÄ blev det inte. Erfarenheten av hur sÄ mÄnga sade tvÀrt nej, trots ett allt mer skÀrpt förtryck i Tyskland, var ett av skÀlen till att bland annat Sverige efter krigsÄren införde generösare flyktinglagstiftning. Det Àr vÀrt att hÄlla i minnet, nÀr fler och fler partier runt om i Europa ropar efter hÄrdare grÀnser och tuffare asyllagar.
NÀr situationen förvÀrrades för judarna passade Karl Schwarz pÄ. Han köpte ett oljeföretag av den judiska familjen Löbmann för en spottstyver. Pengarna kom att finansiera familjens flykt till utlandet. Men det var i praktiken en tvÄngsförsÀljning framtvingad av Hitlerstatens diskriminerande och förtryckande lagar.
Ockupationsmakterna i Tyskland införde nÄgra Är efter krigets slut lagar som gav offer, och deras arvingar, rÀtt att ÄterkrÀva tillgÄngar eller begÀra skadestÄnd frÄn dem som orÀttfÀrdigt tillskansat sig deras egendom. Processerna var utdragna och svÄrvunna. ErsÀttningarna ofta smÄ. Av oljeföretagets tidigare Àgarfamilj var Julius Löbmann den enda som överlevt, och lyckats ta sig till USA. Löbmann krÀvde nu Schwarz pÄ ersÀttning.
Karl Schwarz, likt andra tyskar i liknande situation, försökte slingra sig undan. Han förnekade och ljög. Inte hade han berikat sig pÄ deras elÀnde. Han utmÄlade sig som ett offer för Löbmanns girighet. Allt hade ju skett enligt lagen! Att lagarna var omoraliska och inrÀttade av en diktatur spelade mindre roll för honom.
Hur Förintelsen blev möjlig har det varit mycket diskussion om. Diktaturen var den stora möjliggöraren. Men det krÀvdes ocksÄ att mÄnga medborgare blundade, var anpassliga och likgiltiga. MÄnga var tjÀnstemÀn och administratörer. LÄngtifrÄn alla var bödlar i Tredje Rikets mördar- och förtryckarmaskineri.
PÄ mÄnga hÄll i vÀrlden vÀxer nu Äter radikalt antidemokratiska krafter, och i flera lÀnder har de etablerat sig pÄ hög nivÄ. Demokrati och rÀttsstat undergrÀvs. Nazisternas idéer och attityder försvann inte helt 1945. Högerextremistisk propaganda och förintelseförnekande sprids vitt och brett pÄ nÀtet. För att motverka denna utveckling mÄste mÀnniskor fundera pÄ hur de pratar och skriver. Hur talar jag om minoriteter och flyktingar? Vad Àr det för information och material jag sprider vidare?
Vi befinner oss inte i en enkel kopia av 1930-talet. Farorna och hoten mot demokrati och mÀnniskovÀrde ser inte likadana ut nu som dÄ. Men utvecklingen ger skÀl till vaksamhet.