TidögÀnget vill att staten ska rÀkna pÄ kostnaderna för invandringen till Sverige. Det gjorde SD klart i veckan genom utspel i tidningar och andra medier.
Förhandlingarna om det uppdaterade Tidöavtalet ska ha pÄgÄtt i veckor. Bland annat pÄ Harpsund i sörmlÀndska Flen. Avtalet ska innehÄlla frÄgor rörande klimat, sjukvÄrd, migration och lite annat enligt uppgifter till TV4.
NÀr det gÀller invandringspolitiken har SD:s partisekreterare Mattias BÀckström Johansson sagt att Konjunkturinstitutet (KI) ska fÄ i uppdrag att "mÀta de samhÀllsekonomiska konsekvenserna av den förda invandringspolitiken". Det ska Àven kalkyleras framtida kostnader utifrÄn ursprungsland.
Det lĂ„ter precist, men exakt hur uppdraget formulerats mellan partierna, eller ska genomföras i verkligheten, Ă„terstĂ„r att se. BlĂ€cket pĂ„ pappret verkar inte ha torkat. Dessutom kan det vara sĂ„ att SD i sin framfart i medierna inte uppger helheten â utan riktar sig till sina vĂ€ljare.
Det framgĂ„r inte om förslaget gĂ€ller all sorts invandring â asyl, arbetskraft och Ă„terförening. Oftast har det varit flyktingar och andra som flytt frĂ„n sina tidigare hemlĂ€nder som stĂ„tt i TidögĂ€ngets strĂ„lkastarljus och iver att krympa detta antal i Sverige. Men det senaste Ă„ret har Ă€ven arbetskraftsinvandringen fĂ„tt utstĂ„ Tidöpartiernas utvisningshets.
Beroende pÄ vilken sorts invandring man talar om blir svaret olika. Den som söker sig till Sverige för att fly undan förtryck, krig och konflikt av olika slag har en annan startstrÀcka till jobb och att betala skatt Àn den som har en arbetsgivare som nÀrmast vÀntar pÄ dem pÄ flygplatsen. Det krÀvs inte mÄnga högskolepoÀng för att dra slutsatsen att den som kommer i jobb snabbt, sÀrskilt med rÀtt kompetens, goda förutsÀttningar att ta till sig ett nytt sprÄk snabbare kan stÄ pÄ egna ben.
Vad Ă€r det dĂ„ som ska kalkyleras och rĂ€knas pĂ„? Kikar man pĂ„ den offentliga statskassan lĂ€r man fĂ„ ett svar. För nĂ„gra Ă„r sedan konstaterade bland annat migrationsforskaren Joakim Ruist att statens kostnader för flyktinginvandringen motsvarar ungefĂ€r en procent av BNP. Det Ă€r inte kaffepengar, men lĂ„ngt ifrĂ„n den katastrof som SD och en del andra gĂ€rna vill fĂ„ det till. Tar man i beaktande hur invandringen till exempel stimulerar handel och företagande â fĂ„r man sannolikt ett annat och mer positivt svar.
Samtidigt Ă€r det viktigaste i flyktingpolitik inte huruvida Sverige gĂ„r med ekonomisk "vinst" pĂ„ den â utan för att det Ă€r rĂ€tt och riktigt att ge mĂ€nniskor ge skydd undan förtryck, krig och konflikt. För liberaler ska det vara sĂ€rskilt prioriterat. Alldeles för ofta förminskas detta perspektiv i invandringsdebatten.
Det Àr Àven svÄrt att se vilka problem som kan lösas av den hÀr sortens rÀkenskaper.
Fakta av den hĂ€r sorten Ă€r inte skadlig. Att rĂ€kna pĂ„ mĂ€nniskors kostnader och intĂ€kter för stat och samhĂ€llsekonomi har forskare och andra försökt sig pĂ„ i olika sammanhang, Ă€ven pĂ„ migrationsomrĂ„det. Ăven Statistiska CentralbyrĂ„n för till exempel detaljerade siffror över sysselsĂ€ttning för flyktingar frĂ„n olika delar av vĂ€rlden. Och nĂ€r politiker efterfrĂ„gar fler siffror och bĂ€ttre uppgifter om sakernas tillstĂ„nd ska det vara för att ringa in utmaningar och problem för att sedan hitta lösningar.
Men SD Àr inte intresserat av att hÄlla en seriös diskussion om arbetsmarknadens funktionssÀtt, skola, sprÄkundervisning eller socialpolitik för att bryta arbetslöshet, utanförskap eller segregation. MÄngkulturellt bokslut, kallar Mattias BÀckström Johansson (SD) det och vittnar om varför SD vill att KI ska rÀkna pÄ vad invandrare frÄn olika lÀnder "kostar".
Det spelar ingen roll hur KI skulle rÀkna, eller vilka siffror myndigheten skulle komma fram till. SD:s representanter skulle som de brukar ta siffrorna ur sitt sammanhang för att sedan mÄla ut mÀnniskor frÄn vissa lÀnder som tÀrande eller skadliga. Det Àr en mÀnniskosyn som demokratiskt fungerande partier inte ska underhÄlla.
Niklas Otto Olsson Àr politisk redaktör pÄ oberoende liberala Katrineholms-Kuriren.