Å ena sidan. Å andra sidan. Så låter det ofta i liberala kretsar. Idéer prövas och bankas på tills de är skarpa nog. Detta är en bevisat framgångsrik smideskonst.
I samma anda har Christer Nylander, tidigare mångårig riksdagsledamot för Liberalerna (och Folkpartiet), skrivit boken "Den besvärliga friheten – liberalism i en ny tid".
Skriften är inte helt sammanhängande. Författaren låter läsaren "tjuvlyssna" på hans tankar. Varje kapitel utforskar olika aspekter av frihet och liberalism. Nylander berör bland annat liberalers kritik och uppror mot maktkoncentration och privilegier. Samtalsklimat och yttrandefrihet. Han gör även en viktig insats för anständigheten – som inte ska underskattas i en tid av brutaliserad samhällsdebatt.
Bildningens betydelse för mänsklig utveckling och frihet, men också demokratins framväxt, är ett genomgående tema i boken. Läskunnighet, böcker att bläddra i och förmågan att utforska världar och tankar man ännu inte stött på, är beståndsdelar som Nylander uppenbart värderar. Genom bildningen kan vi bättre förstå världen. Inte bara dess fysiska dimensioner, men också andra människor, deras livsval och samhällen på andra håll.
Skola och bildning vidgar individens frihet. Det är en insikt vi liberaler gärna tragglar, men som också delas av andra. Genom att ge människor verktyg och kunskap kan de, om de vill, bryta upp från de förutsättningar de fötts in i. Men också att de har möjligheterna att utveckla sin personlighet och verktygen att klara sig på egen hand. Genom kunskap och egenmakt kan människan frigöra sig.
Och som Nylander skriver: människan föds inte som blanka blad. Vi har den genuppsättning vi har. Våra föräldrar, eller andra vuxna i vår omgivning präglar oss under uppväxten. Deras ekonomiska förutsättningar och utbildningsbakgrund kan rama in vår tillvaro, till exempel i vilken utsträckning som de kan hjälpa till med läxor och skjutsar till fotbollsträningen. Kommer man från hem med svaga svenskkunskaper, eller där stök, sprit- eller narkotikamissbruk präglar tillvaron försvåras situationen ytterligare.
Lyckas skolan inte kompensera för dessa barns uppväxtvillkor halkar de efter i både studier och jobbutsikter. Möter de även diskriminering på grund av eventuell invandrarbakgrund eller orättvisa av annat slag är det goda skördetider för gängen. Förljuget kan de locka med rikedom och respekt.
Liberaler kan givetvis inte enbart se på när sådant sker. Men ska sådan orättvisa brytas krävs det att politiker inte underlåter att motverka segregation och olikabehandling på grund av bakgrund, ålder och kön. De ska inte heller enbart luta sig mot batong och galler. Ska unga människor hållas borta från den organiserade brottsligheten krävs det att skolan ger alla verktygen att skapa sig ett gott liv.
Individens frihet att överraska är viktig, det menar Christer Nylander. Det vill säga att människor ska ha verktygen och möjligheten att kunna göra livsval som avviker från vad som förväntas av dem. Kvinnor ska kunna lämna sina män. Barn ska få välja en annan religion än sina föräldrar. Vi måste få kunna välja en annan partner (kanske av samma kön som en själv) än som andra förutsatt. Människor måste tillåtas bryta mot normer och förväntningar.
Stora delar av boken är ett försvarstal till drömmarna och avvikarna. Och det är inte konstigt att Nylander tycker det vackraste svenska ordet är "oj" (och nu också mitt). I fria samhällen måste människor tillåtas, till och med uppmuntras, att förvåna varandra.
Nylander gör klart att den individuella friheten, till motsats vad en del kritiker påstår, inte leder till tom, gemenskapslös ensamhet. Nej, den som ger upp eller förändrar traditioner, lämnar familj eller hembygd bakom sig ska kunna söka andra frivilliga sammanhang. Att ingå i dessa gemenskaper ska ske för att individen vill det, inte för att det förväntas av dem.
Författaren har rätt. Därför är ett fritt och frodigt civilsamhälle dit människor kan vända sig mycket viktigt. Religiösa samfund, kultur- och idrottsföreningar, studiecirklar eller annat lokalt engagerande gemenskaper måste då tillåtas, uppmuntras och ges stora doser autonomi.
Liberaler behöver därför se upp med partier, rörelser och organisationer som vill "styra upp" detta fria, antingen genom statliga pålagor eller politiska pekpinnar. Ramarna för civilsamhället bör vara stora, även om revision och interndemokrati måste skötas. Det fria samhälle de flesta svenskar lever i dag byggdes av ett myllrande och mångfaldigt förenings- och folkbildningsliv, inte enformighet. Det är värt att slå vakt om.
Christer Nylander går igenom många teman i boken. Alldeles för många för att lyfta på ledarplats. Författaren låter stundvis sitt "å-ena-sidan-å-andra-sidan"-resonemang ta överhand när han borde sätta ned foten. "Den besvärliga friheten" är utöver detta en läsvärd bok. Den har en självklar plats i bokhyllan.
Niklas Otto Olsson är politisk redaktör på Katrineholms-Kuriren (ob lib) och texten är också publicerad där
