Vi har varit vana vid att lita på att elsystemet är grundligt utbyggt, och rikligt försörjt från vattenkraft och kärnreaktorer. Frågor om överbelastning, avkopplingar eller stoppade investeringar har inte hört till vanligheterna i samhällsdebatten.
Amazons nya datorhallar i Katrineholm, Eskilstuna och Västerås har ändå satt ljus på frågan. Dessa hallar finns det ström till, och deras lokalisering har delvis att göra med att elnätets kapacitet ska räcka. Men att ytterligare en elkrävande investering på samma ort är möjlig är inte säkert.
Både norra Södermanland och Mälardalen i stort hör nu till de områden där elförsörjningen kan bromsa såväl nya industrier som anläggningar för att ersätta fossil förbränning med elström. I Västerås skulle det inte finnas ström för ytterligare en etablering med sådant elbehov som Amazon, sade kommunens näringslivsdirektör till Sveriges Radio på tisdagen.
I ett färskt dokument från statliga Svenska Kraftnät heter det att myndigheten ”under ett flertal år” har påpekat att ”kraftsystemets leveranssäkerhet försämras och att åtgärder behöver vidtas. Nu har förändringarna gått så långt att systemutmaningarna påverkar kraftsystemets driftsäkerhet.”
Med en ny klimatpolitik ska en ganska stor del av vägtrafiken ske med batterifordon som laddas från elnätet, och samtidigt ska processindustrier ersätta fossila bränslen med el. Då ställs stora krav inte bara på kraftledningarnas kapacitet utan också på ökad tillförsel av fossilfri elektricitet samt teknik och prissättning som gör det lättare att undvika effektbrist.
De kraven på elnätet läggs ovanpå elbehovet för nya bostäder och andra hus.
När mer el kommer från vind, och i viss mån sol, behöver också överföringskapaciteten ökas kraftigt om elsystemet ska kunna hållas stabilt vid växlingar i vädret.
Det senaste årtiondet har Svenska Kraftnät kunnat hämta in en del av den eftersläpning i investeringar och långsiktigt underhåll som – på samma sätt som i järnvägsnätet – uppstod när sådana utgifter nedprioriterades under Göran Perssons budgetsanering på 1990-talet.
Men kraven på elnätet ökar ännu mer, beroende på både teknisk utveckling och nödvändig klimatpolitik. Det pågår utvecklingsprojekt där elkunder ska erbjudas kontrakt om att ha utrustning där datorer automatiskt kopplar bort eller minskar en del av elförbrukningen vid kritiska lägen i effektbalansen. Det brukar kallas ”smarta nät”.
Sådant är liksom elcyklar och solceller trevligt att prata om, och på flera sätt nyttigt, men otillräckligt för att rå på de större försörjnings- och klimatfrågorna. Det måste finnas tillräckligt med ström, och det som väntar är i stället en avstängning av en reaktor nu till vintern och en till inför nästa vinter.
Energikommissionen varnade för ett par år sedan för att med en vindkraft utbyggd till det tredubbla skulle variationerna i tillförd effekt från vindkraft variera snabbt med väderleken – och det inom ett spann som skulle motsvara nästan 80 procent av hela landets effektuttag. Vattenkraften kan då överlastas i sin viktiga uppgift att hålla balans i elsystemet över dygnet och vid vädersvängningar.
I energipolitiken finns åtskilligt mer att göra. Behovet att investera är stort. Önsketänkandet har varit så pass vanligt att det blivit klimatskadligt.