I Eskilstuna finns 20 personer som passerat ett århundrade av levnad, i Strängnäs finns 11 och i Flen 3. Svensken lever glädjande nog längre och bättre nu än för hundra år sedan.
I augusti blir Signe Englund från Eskilstuna 107 år. Hon föddes två år innan Titanic sjönk. Har genomlevt två världskrig. Hon bodde själv i lägenhet fram tills hon var 103 år.
Att människor lever längre och även då bättre är såklart angenämt. Inte bara för personerna själva och deras närstående. Det är även önskvärt att tidigare generationers kunnighet och lärdomar förs vidare till så många som möjligt. En åldrande befolkning ställer dock krav på välfärds- och försäkringssystem. System som inte är anpassade efter att en person levt i över ett sekel.
Den period som människor väljer att arbeta krymper successivt i Sverige samtidigt som svenskarna blir allt äldre. Detta skapar ett minskande finansieringsunderlag för framtidens välfärds- och försäkringssystem där fler börjar sin karriär senare och avslutar den tidigare. En senareläggning av pensionsåldern är därmed fördelaktig.
När första pensionsförsäkringssystemet utvecklades i Sverige 1913, den så kallade folkpensionen, var medellivslängden omkring 60 år. Pensionsåldern sattes till 67 år vilket innebar att det var de allra äldsta som överlevde tillräckligt länge som tog ut någon pension alls. Beloppet var lågt och det var svårt att klara sig på summan.
Sedan mitten av 1900-talet har Sverige varit i topp i medellivslängd och i dag ligger den för kvinnor på 84 år och 80,4 för män. Sverige ligger inte längre i topp utan har passerats av både Island och Japan. I Europa sticker svenskarna ut med att vara de som är äldst vid uttag av sina pensionsmedel. Fler kan alltså arbeta längre allt högre upp i åldrarna.
För närvarande ligger den allmänna pensionsåldern på 65 år, även om pensionen kan tas ut redan vid 61 års ålder. Det är inte ovanligt att ta ut sin pension i förtid och avsluta sin anställning. Detta görs trots att det finns både möjlighet och ekonomiska fördelar till att förlänga sin anställning om arbetsgivaren vill. Det finns förmånliga jobbskattavdrag, även om det behövs fler morötter, för den som vill fortsätta arbeta efter 65 års ålder.
Människor lever inte för att arbeta även om de allra flesta söker arbete de själva uppskattar att utföra. En höjning av pensionsåldern utesluter så klart inte möjligheten att successivt trappa ner på arbetstimmarna när pensionsåldern närmar sig.
– Det blir viktigt att stressa mindre och grunda sig ordentligt så att även skallen hänger med. Om man tänker i perspektivet 120 år så är det mycket i vårt liv som måste omvärderas. Ska vi hålla i 100-120 år så måste man tidigt i livet ta konsekvenserna och leva där efter.
Detta berättar vetenskapsjournalisten och författaren Henrik Ennart i tidningen i dag. Med en ökande livslängd blir det viktigt att arbetande och deras färdigheter tas till vara. Det behövs fler som är med och finansierar den gemensamma välfärden. Det blir också viktigare att omhänderta arbetandes hälsa och välmående under hela arbetslivet. Annars är det omöjligt för människor att förlänga sitt arbetsliv.