Det sägs att sommarlovet ska vara underbart. Det sa en rektor till eleverna på en skola som jag gick på för många år sedan.
Rektorn önskade oss en trevlig sommar, fylld av resor, trevliga aktiviteter och att man skulle äta glass varje dag.
Jag minns tydligt den skolavslutningen. Alla skröt om vad man skulle göra på sommarlovet. Det var allt från resor till USA eller en sommar i stugan på landet.
Alla njöt. Alla längtade. Alla var glada.
Alla utom en. Han kom aldrig till skolavslutningen. Han satt på skolgården i en gunga och grät. Sommarlov var det värsta han visste.
Olle var den killen som aldrig klagade. Han åt alltid flera portioner mat i matsalen vad som än serverades. Han gick i samma skor året om och hade konstiga kläder.
När sommarloven närmade sig med stormsteg blev Olle alltid annorlunda. Han gick in i en bubbla och slöt sig.
Ingen hatade sommarloven så mycket som Olle. För Olle visste att sommaren skulle bli ett helvete.
Hemma hos Olle fanns det sällan mat på bordet. Olle bodde tillsammans med sin ensamstående mamma i en stuga ute på landet.
Olle hade aldrig varit på någon semesterresa.
Sommarloven var en mardröm för Olle. Sommarloven blev aldrig trevliga, aldrig fyllda av resor, aldrig fyllda av aktiviteter och glass åt han aldrig.
När sommarlovet hade börjat fick han inte äta skolmaten som han uppskattade.
Sommaren var ett helvete. Ett kallt helvete utan trygghet.
Olle älskade att vara i skolan. Olle var lojal mot skolan.
Trots det stod rektorn där och pratade om sommarlovet som att en resa utomlands var en självklarhet för alla.
Själv skulle rektorn på golfresa med sina bekanta till ett soligt land.
Men att Olle skulle få en sommar utan trygghet tänkte rektorn inte på.
När skolan började till hösten kom Olle tillbaka. Han var lycklig. Tryggheten var tillbaka.
Vad Olle gör i dag vet jag inte. Men jag hoppas att du mår bra och att livet behandlar dig väl.
(Olle heter egentligen något annat)