Ledare: Avsätt inte Hultqvist!

Han har gått in för ett stärkt samarbete om försvaret med andra demokratier, och har av det skälet utsatts för lögn och förtal från Putinrysslands säkerhetstjänst och trollfabriker. En avsättning skulle ske med röster från ett parti anfört avJimmie Åkesson (SD) som uttalade sig för att Frankrikes president borde bli Marine le Pen – en med Putin lierad och av Putins maktapparat finansierad nyfascist.

Som fransk president skulle hon ha rivit sönder västs militära allians och undergrävt även Sveriges militära säkerhet. SD har vid en rad tillfällen, senast i juni, med röster i EU-parlamentet aktivt deltagit i den oheliga allians av höger- och vänsterextremister som ger understöd till Putins maktpolitik mot Ukraina.

Nej, en svensk försvarsminister, som utsätts för Putinstyrets särskilda ovilja, ska inte avsättas med hjälp av röster från ett parti som hör ihop med den Putinsamarbetande ytterhögern.

Det i hastigt mod tillkomna hotet om misstroendeförklaring mot försvarsministern var ett missgrepp. Han hade en perifer roll i regeringens hantering, när datasäkerhet för en del hemlig information äventyrats av Transportstyrelsen. När mer nu kommer fram i ljuset om regeringskansliets arbete stärks bilden av att det fungerat illa på tjänstemannanivå. Statsråd har inte fått information och inte varnats av medarbetare. Var ansvaret för detta än kan läggas så är det inte på försvarsministern.

Hos statsministerStefan Löfven (S) finns däremot ett välbemannat kansli, där statssekreterare har en viktig roll för ordning, säkerhet och rutiner. I en tidigare ledare angav vi som ett av "de större frågetecknen hur en sådan risk som den som uppstod i Transportstyrelsen kunde vara känd av tjänstemän i kanslihuset utan att det via en av statsministerns egna statssekreterare blev redovisat även för honom".

Detfrågetecknethar nu rätats ut med en skräll. Stefan Löfvens allra närmaste medarbetare, statssekreteraren Emma Lennartsson, har fått lämna sin tjänst. Hon uppges ha missat att innebörden av vad som sades vid möten i kanslihuset var av sådan betydelse att hon borde varnat statsministern. Även det nu avgångna statsrådet Anna Johansson(S)tycks ha råkat ut för att en statssekreterare – avskedad efter andra felsteg – höll sin minister ovetande.

Betyget för ledningen av regeringsarbetet försämras. KU:s fortsatta granskning kan ge underlag för förbättrade arbetssätt i denna och kommande regeringar. Men statssekreterarnivåns brister ger inte parlamentariskt underlag för byte av regering.

Att med stöd från SD genomdriva avsättning av försvarsministern skulle vara ett gravt utrikespolitiskt felsteg. Partiledningarna bör snarast inse detta och handla därefter. Om inte så är detta, som Vestmanlands Läns Tidning (lib) framhållit, ett av de mindre vanliga fall där ledamöter bör reservera sig och inte rösta enligt partilinje.

Det finns en tänkvärd parallell: Dåvarande centerledaren Gunnar Hedlundgick emot flertalet i sin egen riksdagsgrupp och lade ned rösten när korttänkt partinit ledde till KU-klander mot fel statsråd – den gången en utrikesminister. Det gällde spionaffären Wennerström på 60-talet – ofantligt mycket allvarligare än Transportstyrelsen, eftersom mängder av försvarshemligheter då förråddes till Sovjet.